Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Lärkfalk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
AFTONFALK
104
och man har en gång iakttagit hur en
sådan, som flere gånger oroades av en
gladfamilj, blev tvungen att gripa fyra
änder efter varandra. Han plockar av
fjädrarna framför krävan på sitt rov
och börjar ibland att förtära sitt offer,
innan detta är dött.
3. Lärkfalken (Falco subbuteo
L.). Längd (honan) 32, bredd 75, stjärt
15; näbb 1,5; tars 3,7; mellantån 3,3;
dess klo 1,2, den inre tån 1,5, dess klo
1,1 cm. Vingarna äro hos den gamla
fågeln längre än stjärten. Dunungen
helvit. Ungfågeln är på hela
översidan svart med något olivfärgad
skiftning, alla fjädrarna ha breda, rostgula
kanter, vingfenorna och
stjärtfjädrarna dylika tvärfläckar på det inre
fanet; hakan, strupen, kinderna och
halsens sidor gulvita; tygeln svart, skarpt
avstickande; på nacken ett kors av
gulaktiga fläckar; hela framsidan
rost-gulaktig med svarta skaftändar;
ögon-kretsen, fötterna och vaxhuden
gul-grönaktig. I denna dräkt räcka
vingarna ej till slutet av stjärten. Den
fullvuxna fågeln har matt svart
översida; pannan och tinningarna
vitrandiga, tygeln bred och svart, kinderna
likasom hakan, strupen, halsens sidor
och övre delen av bröstet rent vita; på
den övriga vita framsidan svarta
skaft-ändar, vilka bli större nedåt och på
vardera sidan bilda 3 rader stora ovala
fläckar. Skenbenens fjäderklädnad,
bakkroppen och de nedre
stjärttäckfjädrarna livligt roströda, hos yngre
fåglar med några svarta tofsar.
Fåglar av medelålder ha på den nedre
delen av framsidan en gulaktig
skiftning. Från nacken gå svarta
strimmor ned på sidorna av halsen; på
vingpennornas inre fan gulaktiga
tvärfläckar; på stjärten 10—12
urblekta tvärband, men mellersta
stjärtfjädern utan tvärband. Undersidans
vingtäckfjädrar grå- och vitfläckiga.
Vingpennorna gråvita med en
gulaktig skiftning. Lärkfalkens flykt lik-
nar mycket pilgrimsfalkens, som han
dock övertäffar i snabbhet, ty han är
ovedersägligt den snabbaste flygaren
bland alla våra fåglar. Än gycklande
och lekande, än ilande framåt som en
pil erinrar han om tornsvalorna, vilka
han emellertid hinner upp. Därför
kan lärkfalken svårligen förväxlas
med någon annan rovfågel av samma
storlek, allraminst med den
kortvinga-de sparvhöken, och all förväxling med
tornfalken förhindras genom den
senares långa stjärt samt genom de
högst olika färgerna. Dessutom har
endast lärkfalkens första handpenna
en djup inskärning på det inre fanet;
dvärgfalken har en skarp inskärning
på både den första och den andra
handpennan, men tornfalken har en
grund inskärning på dessa båda
pennor. Då lärkfalken vilar, sitter han
med indraget huvud och uppblåsta
fjädrar, och man ser då redan på
avstånd de svarta strimmorna på
huvudets bländvita sidor. Fågelns
stämma låter som ett muntert: "kick,
kick, kick"! Lärkfalkens hem är
pilgrimsfalkens Europa och Asien;
om vintern flyttar han till Afrika och
Indien. I Sverige, där han dock
egentligen ej är vanlig, uppträder han vid
skogsbryn invid fält, som lämna
honom utrymme och byte, ty inom tät
skog kan han, som en äkta falk, icke
jaga. I slutet av maj söker han upp
något tomt kråkbo; i nödfall
bekvämar han sig till att bygga i ett smalt,
mycket högt träd, helst i trädtoppen,
I redet lägger han hår, ull och några
fjädrar och slutligen 3, 4 mera sällan
5 ägg, vilkas grundfärg är gul, men
som äro betäckta med så många
brunaktiga fläckar och punkter, att
grundfärgen knappast är synlig. Ofta äro
äggen också helt och hållet
brunröd-aktiga. Deras medelstorlek är 41 : 33
mm.; de äro alltså stora i förhållande
till den lilla fägeln, men mycket
omväxlande till färg och storlek. Ruv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
