Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G - Grävlingsfångst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
GRÄVLINGSFÅNGST—GRÖNING
156
några onödiga rörelser, om djuret
kommer framifrån.
Hetsjakt på grävling nattetid.
Denna jakt bör äga rum, när
grävlings-grytet är beläget mellan klippor, så
att grävning ej kan försiggå, och man
icke kan lägga rävsaxar för djuret.*
Man begiver sig till sådan jakt från
mitten av september och mitten av
oktober under månskensperioden
om förmiddagen till grytet och
lägger framför ingången till
rörgångarna korsvis torra grenar, så att den
om aftonen utgående grävlingen
måste rubba dem. Mot midnatt går man
åter till grytet och, sedan man genom
de rubbade kvistarna övertygat sig
om, att grävlingen är utgången,
täcker man huvudingången och alla de
andra gångarna med riskvistar och
lägger framför den förstnämnda ett
fångstnät. För att draga tillsamman
dess öppna översta del, drager man
genom maskorna ett 10—12 m. starkt
rep, som, då man lägger in nätet,
bindes vid ett träd eller en inslagen påle.
Nätets öppning fäster man med
träklykor helt löst ovan ingången, men
fast nedtill och vid sidorna och sticker
nätpåsen in i gången. En av jägarna
står orörlig och skyld av trädstammar
framför grytet för att draga till nätet,
så snart grävlingen nalkas öppningen.
Om djuret stannar där framför, skall
han genom höga rop och
framspringande förmå det att hastigt skynda in
i nätet. Grävlingen blir sedan
antingen genast dödad med jaktkniven eller
med tången fasttagen och insläppt j
en lår för att hemföras levande. De
övriga jägarna ha efter ovan
beskrivna förberedelser låtit den fritt
sökande hunden (grävlingshund, som
icke bör ha för korta ben eller för högt
bröst, eller en till jakt på grävling
inövad fårhund) upptaga grävlingens
spår från grytet. Förlorar hunden
spåret, så låter man honom vädra i
* Obs. svensk jaktlag och -stadga!
de i trakten befintliga ek- och
boklundarna, fruktplanteringarna o. d. Om
hunden börjar skälla, skynda jägarna
till och hetsa även andra hundar om
möjligt, sådana som hittills förts i
koppel, mot grävlingen. Hundarna hetsa
honom då antingen till grytet in i det
ovan beskrivna nätet, eller hålla
honom fast, så att han kan fasttagas med
saxen och dödas.
Fångst.* Då man lägger ut
fångstsaxen, vilket måste ske på morgonen
eller förmiddagen, utvidgar man de
mest begagnade gångarna ovan och
nedan med en liten yxa, som
fångstmannen bör hava i sin ryggsäck, så
mycket, att då grävlingen kommer,
han stupar direkt ned på saxen. Sedan
fäster man den långa kedjan (rost
skadar varken kedjan eller saxen) vid
närmsta trädstam eller en kraftig rot.
Om träd fattas i närheten av grytet,
binder man kedjan vid en nedslagen
påle, så att den fångade grävlingen
högst kan komma 30 till 50 cm. i
gången. Nu lägger man den spända
ospårade saxen med starka fjädrar på fyra
stenar framtill i gången. En sten
kommer under fjäderns slut och en
under tvärskenans slut. Saxen måste
ligga fast och får icke vackla.
Sedan täcker man den med lös jord
från gången. Att lägga en sten eller
en risknippa bakom saxen är icke
nödvändigt. Den utåt befintliga
säkerhetshaken omvrides slutligen och betäckes
med jord. Fjädern ligger alltså på
längden i gången, icke på tvären. Om
löv finns i gången, strör man några
lösa blad över jorden. Framför
gången lägger man korsvis flere torra
kvistar så tätt, att grävlingen inte kan
rusa ut utan att kullstöta dem. Man
kan se det inre av gången och
kontrollera, att djuret inte har sprungit
över saxen. Grävlingen måste inför
kvistarna, som icke förvåna honom,
då ofta torra kvistar falla ned i gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
