Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Högdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
HÖGDJUR
[—HÖTTRING
184
skyddsföreningen, Stockholm. Utgivit
Handbok för jägare.
Högdjur, vissa slag av villebråd, i
synnerhet hjortdjur (älg, kronhjort
och rådjur), varå jakten varit
konungen och frälsemännen uteslutande
eller företrädesvis förbehållen. Redan
Östgötalagen (avfattad omkr. år 1290)
förklarade rådjuret vara "konungens
djur"; under 1400-talet började man
hänföra hjorten till samma kategori,
och på 1500-talet fördes även älgen dit.
Under Vasaättens tid benämndes dessa
djurarter konungens "fridkallade
djur". I Sverige har denna
klassindelning av villebrådet strängast
vidmakthållits under senare hälften av
1600-talet, med det undantag, att älg, hjort
och rådjur i de mindre bebyggda
landskapen då fingo, i laglig tid, jagas av
allmogen. Också i avseende på
rapphönsen gällde under sistnämnda tid
det särskilda jaktprivilegiet. Ehuru
detta privilegium formligen
upphävdes genom skatteköpsförordningen av
1789, efter vilken tid varje jordägare
hade rätt att å egen mark jaga
högdjur, kvarstod dock denna benämning
i jaktstadgan av 1808, varest den då
avsåg sådant mera betydande
villebråd, som företrädesvis borde sparas
och vars jagande under förbjuden tid
eller å förbjuden mark medförde
strängare ansvar. Till högdjur räknades
i nämnda jaktstadga älg, kronhjort,
dovhjort, rådjur, vildren och svan,
vilka utgjorde den s. k. "§tora jakten".
Höklärgad sångare, se Sångare.
Hökuggla, se Ugglor.
Hölster, fodral för jaktgevär. Göres
av olika material såsom skinn, tyg,
trä o. s. v.
Hönskolera. Fågelkolera uppträder
visserligen oftast hos det tama
fjäderfäet, men är ej så sällsynt häller bland
fasaner, änder och svanar. Den alstras
av baciller som äro tillfinnandes i
blodet och alla organ hos det sjuka
djuret. Friska djur bliva smittade, då de
taga föda eller vatten som förorenats
av sjuka djurs uttömningar.
Sjukdomen fortlöper ofta så hastigt, att dagen
förut friska djur ligga döda nästa
morgon. Vid mera långsamt
sjukdomsförlopp synas fåglarne modfällda,
kurra ihop sig och ha en grönaktig,
flytande och illaluktande avföring. De
låta huvudet hänga, andas med
utspärrad näbb och förfalla slutligen i
ett halvsovande tillstånd. Sjukdomen
fortlöper ’då under 1—3 dagar. Sjuka
tama fåglar kan man försöksvis giva
svagt decinficierande medel, men
utsikterna till hälsa äro små. Grundlig
desinfektion av uppehållsplatser,
vo-lierer, simbassänger, där kolerasjuka
fåglar förvarats äro nödvändiga.
Fåglar, som dött i sjukdomen, böra
brännas upp eller grävas djupt ned. Utom
veterinära förhållningsåtgärder kan
man företaga skyddsympningar.
Hottring, se Roskarl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
