Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - P - Pudelpointer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
PUDELPOINTER—PYRSCHVAGN
320
trakter där den härjar och söka i
görligaste mån hindra nyinvandring. De
angripna hararne kunna väl användas
till människoföda, synnerligast om de
ej äro för avmagrade.
Pudelpointer, en genom korsning
mellan pudel och pointer framdragen
hönshundras med övervägande
poin-terhlod.
Purpurhäger, se Hägrar.
Pyemi och Septikemi.
Sjukdomsyttringar (var och
blodförgiftningar) som uppstå i sammanhang med
sår och inflammationer i inre organ.
Ehuru tämligen sällsynta bland det
vilda, uppträda dock dylika
förgiftningar såväl hos hjortdjur som hos hare
och vildkanin. Man finner ofta hos
döda djur varbulnader i hud, muskler,
lever, mjälte, njurar och könsorgan.
Den oriktigt harveneriska, —syfilis I.
harfransos, kallade sjukdomen är en
sådan pyemi. Sjukdomsalstrare
(Sta-phylokokker) förmedlas genom loppor,
vilkas spottkörtlar innehålla de
var-alstrande bakterierna. Djur
behäftade med dylik sjukdom få icke
begagnas till föda, då de äro avgjort
hälsofarliga.
Pyrschjakt, jakt på hornvilt genom
att åka, rida eller smyga sig på
detsamma. Denna jakt är mycket
intressant och ställer de största fordringar
på jägaren. Vid drevjakt kan mången
skytt, som blott föga förstår jakt, dock
utmärka sig, om han blott skjuter
säkert och lugnt, men vid pyrschjakt, då
jägaren är helt hänvisad till sin
kännedom om villebrådets egenskaper och
vanor, till sitt omdöme, sina krafter
och sinnesnärvaro vid ofta oväntat
sammanträffande med villebrådet, då
visar sig hans skicklighet. Tiden för
denna jakts bedrivande är oftast tidigt
på morgonen och sent på aftonen, men
kan ju företagas även vid annan tid.
Först försöker man naturligtvis att ta
reda på var djuret står, var det har
sin växel m. m., tager den osäkrade
bössan under armen och går med
öppna ögon och öron, med lugna steg och
tysta fjät spejande under vinden. Blir
man nu varse djuret, smyger man sig
närmare, från täckning till täckning,
om möjligt alltid i tillfälle att se
djuret, undvikande varje falskt steg, varje
brytande torrgren. Töva i det
gynnsamma ögonblicket icke med skottet!
Står djuret ogynnsamt, bör man hällre
dröja, tills det intager en mera lämplig
(skottmässig) ställning. Ser jägaren
djuret bli oroligt och börja speja, bör
han stå orörlig, tills det åter lugnat sig
och alldeles särskilt, om man har att
göra med en flock. Detta om
pyrsch-gång. Vid pyrschåkning begagnar
man sig av en med häst 1. oxar dragen
vagn för att komma villebrådet i håll.
Pyrschtecken, se Skottecken.
Pyrschvagn, vagn lämplig att fara i
på pyrschjakt. Om en sådan är
elegant eller icke, gör detsamma, men
icke dess konstruktion. Man har nu
för tiden ett stort urval av de mest
olika former, men en idealisk
jaktvagn finnes ändå inte. Den måste
framför allt tillåta ett lätt och
ohindrat upp- och nedhoppande, därför
skall en sådan vagn vara öppen vid
sidorna och icke hög; även bör den
kunna vändas ledigt, dessutom skall
kusken sitta så högt som möjligt. Den
skall vara stark, men lätt, och om det
är en fjädervagn, ha starka fjädrar,
men kunna stanna tvärt. Vagnens
yttre får ej vara i ögonenfallande,
emedan villebrådet då lätt kommer att
urskilja den från traktens vanliga enkla
fordon. Har detta väl hänt, kan man
för längre tid upphöra att fara på jakt
med en sådan vagn. En såsom
förträfflig ansedd tysk jaktvagn hade
följande konstruktion. Det var en
stegvagn, belagd med bräder, öppen på
båda sidor, baktill var sittplats för en
eller två skyttar. Kuskbocken var
från marken räknat 1% m. hög, så att
kusken hade vidsträckt utsikt, öch den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
