Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Taga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
Taga an ett spår kallas det, då
hunden börjar följa ett sådant. Taga
upp, då hundarne rett ut viltspår
och bragt djuret i språng, därav: taga
lätt (dåligt) upp. Taga träd,
då fågeln slår till i ett träd, säges även
om fågelhunden, då han förföljer
fågeln till trädet, där denna satt sig
samt stannar och skäller därunder;
därav: taga säkert träd.
Tagg, kallas varje mer eller mindre
fingerformig utväxt på de hjortartade
djurens horn. Om en gren på
hjorthornen skall räknas, måste den enligt
en gammal jägareregel vara så stor,
att ett hirschfängarebälte eller
remmen till ett jägarhorn kan hängas upp
därpå. För de tre nedersta grenarna
på kronhjortens horn använder man
detta uttryck och säger därför
ögon-tagg, is- och mellantagg, icke ögongren
o. s. v. Grenarna räknas enligt
jaktbruk på kronhjorten samt på
råboc-ken liksom på älgen och dovhjorten;
båda hornens grenar räknas
tillsammans (sexgreniga, åttagreniga,
tiogre-niga o. s. v.). Fattas någon gren på
ettdera hornet, så fördubblar man
antalet grenar på det horn, som har det
största antalet, och tillägger
beteckningen "ojämnt" ("udda"?).
Talgoxe, se Mesfåglar.
Tallbit, se Finkfåglar.
Talltita, se Mesfåglar.
Talpidæ, se Mullvadar.
Taltrast, se Trastfåglar.
Tamhunden. Canis
familia-r i s L., se Hundsläktet.
Tamm, Gösta, hovstallmästare m. m.,
f. 66, jägare, kennelman.
Tamsvan, se Svanar.
Tana. 1. Ett verktyg, varpå skinn
utspännas till torkning. En tana
består av två brädskivor, hälst en meter
längre än den hud som på dem skall
utspännas. De sammansättas i den ena
ändan med en skinnlapp som får göra
tjänst som gångjärn. Vid denna göras
de båda brädribborna icke bredare än
att de jämnt svara emot huvudets och
bogens bredd, men ökas sedan rätlinigt
så att andra ändan blir något bredare
än stället där bogarne bli sittande. På
denna träder man det avdragna
skinnet med hårsidan inåt. Först nubbar
man fast nosen över själva främre
kanterna av båda brädbitarnes övre
framända, och överkäftskinnet
ävenledes fram över kanten av undersidan
på tanans främre ända. Tanan bör,
över hela sin övriga längd, icke vara
bredare än att skinnet med lätthet kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
