Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Ugglor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
UGGLOR
443
nattugglor och lär vara en skygg
rovfågel, ganska svår att skjuta.
III. Underfamiljen: Ö r o n u g
g-1 o r (Buboninæ).
Större eller mindre örontofsar;
ofullständig ögonkrets; gula till rödbruna
ögon.
Hornugglan (Asio otus L.,
Otus vulgaris Flem., Strix otus Naum).
Längd 36; bredd 90 cm.; stjärt 15,5;
näbb 2,5; tars 4,5; mellantå 2,5, dess klo
1,7; baktå och klo 1,5; örontofs 5 cm.
På översidan är hon brun och med
gulbruna, vågiga fläckar, på
undersidan rostgul med mörka
längdstrimmor. På den något ljusare undersidan
äro längdstrimmorna överstreckade på
tvären, vad som aldrig är fallet med
jordugglan. Kring ögonens inre
halvkrets drager sig en svart fjäderbåge,
på ögonbrynen en vit strimma,
ögon-kretsen grågul med fina fjädrar utan
fan, infattade i vita och
svartbrun-fläckiga kantfjädrar. Det finns ingen
annan uggla av ovannämnda storlek
med så långa, av 6 fjädrar bestående
upprätta, mörka hårtofsar. Hanen är
något mindre och smärtare än honan
och den senare något mer mörkgrå och
grumligare i fjäderdräkten;
ungdomsdräkten är mer askgrå. Ungarne i
boet hava gråvitt dun, som snart får
brunaktiga våglika teckningar; de äro
fula och kasta sig, om en fiende
nalkas, genast på rygg och sträcka
hotande fram sina fötter med de starka,
spetsiga klorna. Den 2: dra
vingpennan längst, iris orangegul.
Hornugglan skriker "houu-uk" eller också
"wiumb". Uppehållsort: Europa (i
Skandinavien, Finland till 63:e
graden, i Ural till 59 :e graden) norra och
mellersta Asien, norra Afrika. I
Tyskland mycket vanlig. Hon fattas aldrig,
där skog finnes såväl i bergstrakter
som på slättland. Allt efter rikligare
eller sparsammare föda är hon stann-,
sträck- eller flyttfågel och kommer
plötsligt i stora skaror, om riklig
tillgång på möss finnes. Hon lägger ofta
redan i mars, för det mesta dock i
april sina 4—6 vita, runda från 40 : 33
till 43 : 31 mm. stora ägg, helst i
rovfågels. eller kråkbon, undantagsvis i
hålor i träd och ruvar dem under 28
dagar. Om kullen blir borttagen,
lägger hon en andra, till och med en
tredje. Under år, rika på råttor, lär hon
söderut undantagsvis ruva två gånger.
Hanen försörjer under liggtiden honan
rikligen med mat, sedermera också
ungarna och är en omsorgsfull
vårdare och vaktare, och skulle honan
förolyckas, uppföder han ensam
ungarna; om någon av dessa faller ur boet,
vilket ofta sker, så skriker han
upprepade gånger "chi-chi-chi" för att bli
uppmärksammad av föräldrarna. Om
hornugglan blir vred, fräser hon som
en katt, knäpper med näbbet och kan
vända ansiktet nästan helt om. Även
slår hon med vingarna som uven, i
det hon slår dem tillsamman under
kroppen. Hon äter mullvadar, råttor,
grodor, men framförallt möss och gör
rent hus bland dem. Om hon också då
och då tager en fågel, så är hon dock
en så övervägande nyttig fågel i
naturens hushållning, att det är
oförsvarligt och ändamålslöst att döda henne.
F. ö. fridlyst. Om dagen sover hon så
hårt, att det är lätt att smyga sig på
henne, och när hon vaknar, flyger hon
först efter en stunds besinning bort.
När de äro på flyttning, tränga sig
flere stycken sovande tätt intill
varandra. Om hon märker fara, kryper
hon ihop och trycker sig tätt intill
stammen eller grenen, där hon sitter,
och uppmärksammas vanligen ej.
Jordugglan (Asio
accipitri-nus Pall. Längd 37; bredd 106 cm.;
stjärt 16, näbb 2,7; tars 4; mellantå 2,8,
dess klo 1,7; innertå 2,2, dess klo 1,7
cm. Till färgen är hon lik
hornugglan, men de mörka längdteckningarna
äro bredare, fläckarna tydligare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
