Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Alexander Pusjkins ungdom och den tyska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlemmen af den ryska litteraturhistoriens
»fosforistiska» förbund, den romantiska klubben »Arzamas».
Arzamas är en stad i guvernementet Nizjny
Novgorod, till god del befolkadt af mordviner, en idog
finsk stam, och särskildt kändt för sina feta gäss.
Sällskapet antog namnet efter denna stad, enär det
vid sammankomsterna serverades en stekt gås, och
formuläret vid receptionen lydde: »Jag svär vid
Arzamas’ heliga gås». Som man redan häraf kan finna,
följde sällskapet den goda satsen, att alla sätt äro bra
utom de tråkiga. Bland annat hette det i stadgarna:
»Efter andra vittra samfunds föredöme skall hvarje
ny medlem hålla ett loftal öfver sin saligt hädangångne
företrädare. Men enär alla medlemmar af ’Arzamas’
äro odödliga, och det sålunda fattas egna offer, hafva
medlemmarne till bevis på sin ädla fördomsfrihet och
ännu mer för att styrka, att deras hat ej sträcker sig
öfver det jordiskas gränser, beslutit välja
föremålen för sina loftal bland de ännu lefvande, för att
sålunda vara i stånd att göra dem rättvisa utan att
behöfva invänta eftervärldens dom.»
Detta komiska program var med sina pompösa
ceremonier indirekt en parodi på frimureriet, och
det komiska ökades genom de från romantiska
skaldeverk lånade namn, som detta kotteri för inbördes
beundran antog. Dasjkov hette »Tju» (lyss!), en
påhittad slavisk Asmodeus-figur, som förekom i dåtida
spökballader; Wigel »Ibykos’ tranor» efter Schillers
dikt, Bludov »Kassandra», Vasili Pusjkin »Vot ja vas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
