Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regeringen kunde naturligtvis ej med blida ögon
se denna revolutionära popularitet, och särskildt ett
ode »77// friheten» väckte så stort misshag, att
generalguvernören Miloradovitj kallade Pusjkin till sig
och befallde, att alla papper i hans bostad skulle
förseglas. »Det är onödigt — lär Pusjkin ba svarat —
ty där finner Ni inte, hvad Ni söker. Ge mig en penna,
skall jag anteckna alla farliga dikter.» — »Ah, c’est
ohevaleresque!» utbrast Miloradovitj, förtjust öfver
denna frimodighet, och lät honom gå.
Äfven om denna anekdot är sann, kan det dock
sättas i fråga, huruvida Pusjkin verkligen infriade sitt
löfte samvetsgrant; sannolikt medgaf han själf
författarskapet till åtskilliga smädedikter blott för att
slippa bli misstänkt — med eller utan skäl — för
ännu värre flygskrifter, som buro hans namn.
Kort efter mordet på hertigen af Berry hade
Pusjkin varit nog oförsiktig att i kejserliga teatern
visa ett porträtt af banemannen, Louvel. Klagomål
öfver detta och andra pojkaktiga tilltag nådde
kejsarens öron, och Alexander 1 yttrade åt Engelhart, den
nye rektorn vid lyceet i Tsarskoje Selo, att Pusjkin
borde skickas till Sibirien. Men Capodistria,
utrikesministern (sedermera president i Grekland), lade sig ut
för honom, likasom ock historikern och romantikern
Karamzin, hvilken aftvungit Pusjkin ett löfte att
»icke på två år skrifva något misshagligt mot
regeringen». Kanhända skulle det ha stannat vid en
allvarsam varning, om kejsaren ej råkat få läsa ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
