Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke nog färgrik och målande, och kontrasten mellan
det forna och det nuvarande Krim är ej heller
tillräckligt kraftigt framhållen. I detta afseende har
Mickiewicz lyckats vida bättre med sina koncisa,
tankedjupa och plastiskt klara sonetter från Krim,
däribland just den, som har till öfverskrift
»Bachtji-saraj»:
I khaners stora salar vinden ödsligt h vi ner,
och paschornas balkonger förvittrat omsider.
Gräshoppan springer fram, medan ormen sig vrider
kring kärlekens divan, kring troner med rubiner.
På tomma hvalf och väggar ljuset dämpadt skiner
in genom färgad ruta, där murgrön sig sprider.
Med mänskoverk natur om makt och seger strider,
och med Baltasars tecken hon skrifver: Ruiner.
Men midt uti salen bland marmorminnens skara
står harem-fontänen, af tid ej öfvervunnen,
och hviskar tyst med tårar, som pärlor så klara:
Hvar äro makt och ros ? Hvart är kärleken svunnen ?
När källan måst sina, I dock evigt bort vara.
O ve 1 I ären borta. Men än porlar brunnen.
Fabeln i iTårekällan» är byggd på en tradition
om en polsk grefvinna Maria Potocka, som skulle
hafva tagits till fånga af kban Ghirej och dödats af
en svartsjuk rival i barem — ett ämne som ju passar
förträffligt i stycket med den byronistiska smakrikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
