Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon mycket älskat, mycket lidit,
och kärleken hör himlen till.»
Namnet Tamara förekommer ofta i kavkaziska
sägner och betecknade i de flesta fall en hjärtlös, grym
borgfru, som lockar män i försåt. Slutligen gripes
hon af verklig kärlek till en fången furste från Volga,
och då denne ej ville svika sin trolofvade, fattar hon
honom plötsligt om lifvet och förgås med honom i
den skummande Terekfloden. Denna Tamara har
Lermontov återgifvit i ett mindre lyriskt poem, och
ett misslyckadt försök att göra ett epos om »Tamaras
slott» gjordes af en livländsk officer Richard v. Bleski,
som 1844 stupade i Kavkazien.
Kritikern Bjelinski anmärker om Lermontovs
»Demon», att den är barnsligt omogen, men ändå
värdefullare än många fullt utarbetade konstverk, och
däri har han rätt. Hvilken lidelsefull glöd är det icke
i de vältaliga lockelser, hvarmed Demonen snärjer den
arma Tamara i sina nät och ingjuter tviflet i hennes
rena själ 1 Hur skön är icke scenen, då Tamara ligger
på bår, »en peri lik» och
»hennes öga stod på glänt,
liksom ett gammalt pergament
förborgar i de dunkla strecken
en sägen från förflutna år
och kanske i symbolens tecken
bär djupa tankars glömda spår.»
Och Demonen, denne byronske Kain, som trängtar
efter det goda, men vållar ondt; som sviker löften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
