Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det ryska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonde århundradet må en episod nämnas, som på sin
tid väckte ofantligt uppseende och står tämligen
enstaka i den sceniska konstens historia genom sin
lyckliga utgång. I början af 90-talet fanns vid
Petersburgs elevskola en flicka Lizanka, som genom talang
och behagligt yttre ådrog sig kejsarinnans
uppmärksamhet och fick namnet Uranova — den nya
stjärnan på konstens himmel. Men hon ådrog sig också
uppmärksamhet af en grefve Bezborodko, som tycktes
ha studerat spelet bakom kulisserna och sökte slå
hennes fästman, den talangfulle skådespelaren
Sandu-nov, ur brädet. Men hon var så ståndaktig, att hon
till och med brände upp de banksedlar, hvarmed
grefvens buketter voro omlindade, och efter en aria
räckte hon åt kejsarinnan i sidologen en
besvärs-skrift, enär Bezborodko förtalat henne hos
teatercheferna Sojmonov och Chrapovicki. Dessa blefvo
af-skedade samma afton; Lizanka fick en recett och
vigdes med Sandunov i Vinterpalatsets kapell, där
kejsarinnan gaf henne en bröllopsdikt med
egenhändig underskrift. För att sätta kronan på verket af
sin triumferande hämnd, begagnade Lizanka sig af en
roll att med en börs i handen gå fram mot
Bezborodkos loge och sjunga följande tillägg till sin
kuplett:
»Låt lögn och smicker faral
Tro ej att kärlek bara
som vanlig handelsvara
kan vinnas genom mynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
