Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin originelle, sege landsman målaren Ivanov, hvilken
ägnade hela sitt lif åt ämnet: »Kristus uppenbarar
sig för folket». År 1839 återvände han dock till
Moskva, och tre år senare utgaf han första delen af
romanen »Döda Själar», ett verk som i ryska
litteraturen har epokgörande betydelse och varaktig plats.
Uttrycket själar, dusji har i ryska språket den
speciella socialrättsliga betydelsen: lifegna underhafvande,
efter hvilkas antal de jordägandes förmögenhet
taxerades under lifegenskapens tider. Enär denna
förmögenhet ju var af ganska rörlig, föränderlig natur,
företogo de lokala myndigheterna periodiska revisioner
af antalet manliga, arbetsföra underhafvande, och
naturligtvis strökos från dessa listor alla de, som
aflidit efter den förra revisionen. Nu låter Gogol sin
hjälte Tjitjikov komma på den ljusa idé att köpa »döda
själar», d. v. s. sådana lifegna, som dött efter den
sista revisionen, men nominelt ännu stodo upptagna
på de officiella taxeringslängderna. Dessa »döda själar»
förpantade den knipsluge spekulanten i en bank,
stoppade pengarna i sin egen ficka och öfverlät åt
banken att realisera hypoteket bäst den kunde. För
detta syfte reser Tjitjikov omkring till godsägarne på
landet och ger därigenom författaren tillfälle att lämna
karakter- och kulturbilder från det dåtida lifvet på
landet.
Som man ser, kunde ett ämne näppeligen vara
tacksammare för en satirisk sedeskildrare, och Gogol
skref själf om denna litterära plan till Zjukovski:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
