Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gisslade de samvetslösa spekulanterna i lefvande vara,
anade han knappt själf, att dess udd i själfva verket
riktades mot ett af Rysslands mest barbariska
missförhållanden: lifegenskapen. Hade Gogol rent ut
tillsports om lifegenskapens sociala och etiska väsen,
skulle han utan tvifvel hafva svarat, att den var en
för den ryska samhällsandan nödvändig och
partriarkalisk institution, som ingen finge röra vid (utom
möjligen tsaren själf), och så fort ordet
bondeemancipation bragtes på tal af de västerländskt sinnade
framstegsmännen i Petersburg, vardt Gogol så
förfärad öfver det onda, som han råkat blotta, att han
genast föll till fota och gjorde offentlig afbön — icke
af feghet, utan af verklig öfvertygelse, rotad i en
inskränkt världsåskådning.
Den ryska satiren uppvisar en senare författare,
hvilken såsom konstnär näppeligen kan mäta sig med
Gogol, men är honom öfverlägsen såsom sedlig karakter
— det är Saltykov-Stjedrin (1826—1889), af hvilken
en samling skizzer från det ryska småstadslifvet
tolkats på svenska. Denne författare, en synnerligt
redbar och plikttrogen man, hvilken avancerade ända till
vice guvernör och verkligt statsråd, fullföljde i sina
ofta burleska satirer en bestämd, ändamålsmedveten
tendens, som indirekt anklagade samhället, och mellan
raderna läses hans ädla indignation mot de sociala
förtryckarne, hans medkänsla med de små och svaga.
Då han i sin roman »Herrarne Golovlov» gisslar
lifegenskapen, uppvisar han indirekt, huru dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
