Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammaltroende gubbe Murasov, som vid afskedet säger
åt Tjitjikov: »Hör upp att tänka på döda själar, men
tänk på din egen lefvande själ!» Storskojaren
försvinner med lätt hjärta och lämnar åt läsaren det
otillfredsställande slutintrycket, att han kanske skall
fortsätta sina skurkstreck på annan marknad.
Sedan Gogols väninna fru Chomjakov, en syster
till skalden Jazykov (Pusjkins ungdomsvän på
Trigorskoje), dött i januari 1852, fick Gogols sjukdom en
farlig vändning. Han tillbragte dagar utan sömn och
föda, brände upp manuskript, och den 21 febr. 1852
låg Rysslands roligaste komediförfattare död framför
en helgonbild i Moskva.
Pusjkins död hade vållat Lermontovs förvisning;
Gogols slut hade en liknande verkan för en ryktbar
författare: Ivan Turgenjev. Denne hade i en
minnesteckning öfver Gogol i »Moskovskija Vjedomosti» den
13 mars 1852 kallat Gogol för den store Gogol. Häri
vädrade censuren en majestätsförbrytelse, enär det i
Ryssland då ej kunde finnas mer än en stor man,
nämligen kejsaren, och Turgenjev blef af grefve
Mussin-Pusjkin straffad med en månads fängelse, hvarpå han
internerades på sitt mödernegods Spasskoje, hvarifrån
han först efter halftannat års husarrest fick lof att
resa utomlands. I sjelfva verket hade Turgenjev redan
genom »En Jägares anteckningar» ådragit sig höga
vederbörandes misshag, och då censorn furst Ljvov
(han blef kort därpå entledigad) råkat godkänna denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
