Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till minnes scenen i Gogols »Taras Bulba», då
sonen Ostap afrättas.
Bjelinskis ständiga tanke på Gogol hade en djupt
liggande grund, som torde ha bidragit att göra den
utländska resan så gagnlös till kropp och själ.
Bjelinskis ställning till Gogol hade alltid varit vansklig,
ty ehuru han varit den förste att erkänna Gogols
oskattbara betydelse, måste han å andra sidan
återföra loforden om »Rysslands Homer», »Dickens äldre
broder» inom måttans och rättvisans gränser, då
slavofilerna sökte göra Gogol till ett slags reklam för
sina politiska sträfvanden. Och då Gogol genom sina
»Utvalda bref» ställt sig i den obskuranta reaktionens
tjänst, skyndade Bjelinski i harm och sorg genast på
sin post och drog med skärpa de absurda
konsekvenserna af Gogols klerikala medeltidsromantik. Gogol,
sjuklig och redan halft sinnessvag, beklagade sig i ett
enskildt bref till Bjelinski öfver »otacksamhet och
orättvisa» och insvepte sig under skenbart ödmjuka
ordalag i sitt andliga högmod.
Gogols bref, som nådde Bjelinski i del schlesiska
Salzbrunn, försatte honom i den mest upprörda
stämning. Tre hela dagar arbetade Bjelinski på konceptet
till sitt svar, och då Annenkov sökte dämpa dess
häftiga ton med hänsyn till de båda parternas
hälsotillstånd, svarade Bjelinski tvärt nej: »Man måste med
alla till buds stående medel rädda mänskligheten från
en galning, och det är Gogol nu.» Bjelinskis svar,
som för tanken till det rörande bref, hvari Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
