- Project Runeberg -  Jenny /
85

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

omkring ooh studerade de marmorbitar, stycken av
reliefer och inskriptioner, som blivit funna på ägorna och
inmurade i husväggen. Kort därefter försvunno de om
knuten. Ahlin blev sittande vid bordet och rökte med
halvöppna ögon i solen.

Osterian låg nedanför en backsluttning. Gram och
Jenny klevo på måfå uppför den. Hon plockade av de
små vilda ringblommor som grodde i sluttningens rödgula
sand.

»Sådana här finns det massor av på Monte Testaccio.
Har ni varit där, Gram?»

»Ja, flera gånger. Jag var där i förrgår och såg på
den protestantiska kyrkogården. Kameliaträden stå
översållade av blommor nu. Och på den gamla delen hittade
jag anemoner i gräset.»

»Ja, nu börjar de.» Jenny suckade litet. »Utanför
Ponte Mölle vid via Cassia så är det på ett ställe en sådan
massa av anemoner. Jag fick några blommande
mandel-grenar av Gunnar i morse — de har dem redan på
Spanska trappan. Men de äro kanske konstlat uppdrivna.»

De hade kommit upp på höjden och gingo inåt
ängsmarken. Jenny gick och såg ned. Det spirade över allt
i det korta, sträva gräset — där stod klungor av
spräckliga tistelblad och av några stora silvergråa blad och
stekte sig i solen. De vandrade bortåt en ensam murmassa
av sammanstörtat grus, som reste sig mitt på ängen —
formlös och namnlös.

Blek, grågrön, böljade Campagnan runt omkring dem
åt alla håll under den ljusa vårhimmeln och de drillande
lärkorna. Dess gränser förlorade sig i soldiset. Staden
därinne bakom dem blev bara till ett ljust töcken, och
berg och moln flöto ihop, och akvedukternas gula båglinjer
trädde fram ur ljusdiset och försvunno igen åt staden till.
De otaliga ruinerna blevo bara små skinande murbitar
utströdda bland grönskan, och pinjerna och
eukalyptus-träden vid de små rosenröda och ockergula huson stodo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free