- Project Runeberg -  Jenny /
120

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

pensel på tre veckor. Men du skall var så god och tvätta
dig, du.»

»Har du karbolvatten, kanske — så att jag kunde bli
desinficerad också.» Han gjorde ett utfall med tvålskum
på händerna. »Fruntimmer äro kemiskt fria från poesi,
brukar min far säga.»

»Det har far din rätt i, min gosse lille.»

»Jo, du kan verkligen ordinera kallvattenkur, du», sade
Helge och skrattade.

Jenny blev plötsligt allvarlig. Hon gick bort, lade
händerna på hans skuldror och kysste honom.

»Jag vill inte ha dig på golvet vid mina fötter, Helge.»

Men då han gått blygdes hon. För det var nog så att
hon i grunden velat ordinera kallvattenkur, tänkte hon.
Men hon skulle inte göra om det igen för hon älskade
honom ju.

Hon hade gjort fiasko i afton. Hade också tänkt på
vad signora Rossi skulle säga, om det hände något. — Det
var tämligen förödmjukande att veta att hon varit rädd
för en scen med en förargad signora — försökt att slippa
ifrån löftet till gossen sin för den sakens skull.

För då hon tog emot hans kärlek och besvarade hans
kyssar, så förpliktade hon sig att giva honom allt vad
han ville ha av henne. Hon var ju den sista som ville in
i den leken — ta emot kärlek och ge igen småsmulor, inte
mer än att hon kunde draga sig ur spelet utan förlust, om
han kom på andra tankar.

Det var ju bara nervositet, denna ängslan för det som
hon inte hade prövat förut.

Men i alla fall hade hon varit glad så länge som hon
villigt kunde ge — för den stunden måste ju komma då
hon villigt önskade att ge honom allt —

Å, det hade ju kommit så omärkligt långsamt, som
våren här i södern. Lika jämt och säkert, ingen bråd
övergång. Inga kalla och stormfyllda dagar, som gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free