Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
kan inte låta bli att tänka på det, för jag tycker att de
här månaderna har förändrat mig så mycket? Och dig
också — minns du den första morgonen? Du sade att
allting blev annorlunda för dig, så fort som du kom ut.
Sådan som jag var då jag kom hit ned — inte skulle du
ha kunnat tycka om mig då, Jenny?»
Hon strök hans kinder.
»Men Helge — gossen min — det är ju just det som
är den stora förändringen — att vi har kommit att hålla
av varann. Och vi gör det mer och mer — inte sant, du
■— om vi förändrar oss, så är det ju bara för att vår
kärlek växer? — Det är ju ingenting att vara rädda för. Yi
har blivit två glada människor det är förändringen. Minns
du den dagen — min födelsedag — den dagen på Yia
Cassia — då de första fina små trådarna började att
spinnas emellan oss — nu har det blivit ett band så starkt,
så starkt — det blir alltjämt starkare. Det är då
ingenting att vara rädd för, Helge.»
Han kysste henne på halsen.
»I morgon reser du —»
»Ja. Och om sex veckor kommer du efter.»
»Ja. Men då äro vi inte här. Yi kan inte fara
omkring på Campagnan. Det är det, att vi måste bryta upp
mitt om våren.»
»Det är vår hemma också, Helge. Det är lärkor där
med. Se — i dag, med de där drivande skyarna, det är
nästan som hemma — inte sant? Tänk på Yestre Aker, du
— och hela Nordmarken. Yi ska fara dit tillsammans.
Å, våren där hemma, du — med vita snöstrimmor på alla
åsarna omkring den blå fjorden, du Helge. Och de sista
skidturerna med vårfrost. — Yi får kanske åka skidor
tillsammans i år. När snön är så våt, så den inte fastnar
en gång och alla bäckarna brusar och porlar, och så
himlen är grön och klar om kvällen med stora, blanka
guldstjärnor på och skidorna skriker och skrapar mot skaren.»
»Ja, ja», han vaggade henne i sina armar. »Men Jen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
