Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
»Sch! Var tyst — öppna inte!»
Om en stund gick en människa tillbaka över gången.
Helge gjorde en lätt grimas.
»Men kära gossen min, vad är det?»
»Å, jag vet inte — bara vi inte träffar honom, Jenny
— vi vill väl inte bli störda nu inte? Inte råka någon?»
»Nej.» Och hon kysste honom på munnen och böjde
ned hans huvud och kysste honom bakom båda öronen.
»Nå, men Fransiska, du, Helge!» sade Jenny plötsligt,
medan de sutto och pratade vid ett glas likör efter kaffet.
»Ja! Nå, du visste det väl på förhand; hon hade väl
skrivit till dig om det?»
Jenny skakade på huvudet.
»Inte ett ord. Jag blev som fallen från skyarna, då
jag fick hennes brev — hon berättade i all korthet att i
morgon skulle hon gifta sig med Ahlin. Jag anade inte
de minsta.»
»Inte vi heller. Ja, de voro ju mycket tillsammans.
Men att de skulle gifta sig visste inte Heggen en gång
förrän hon kom och bad honom vara med som vittne.»
»Har du träffat dem sen?»
Nej. De foro till Rocca di Papa samma dag och där
voro de ännu då jag reste från Rom.»
Jenny satt tankfull en »stund.
»Jag trodde att hon bara tänkte på sitt, arbete nu»,
sade hon.
»Heggen sade att hon gjort färdig den stora tavlan
med porten och att den skulle vara mycket bra — och
att hon höll på med några flera saker. Men så gifte hon
sig ju hux flux. Jag vet inte om de alls hade varit
förlovade en gång —
Än du då Jenny — du skrev a.tt du höll på mecl en
ny tavla?»
Jenny förde honom till staf flit.
Den stora duken föreställde en gata, som förlorade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
