Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
domar. Hon var stolt över att vara älskarinna, övermodig
— det fanns inte något annat liv än detta fria kärleksliv.
— Men när det sen blev galet ställt med henne, ja, då blev
det en annan låt. Jag fick höra om hennes hederliga familj
i Fredrikshald och hennes ofläckade dygd och goda rykte
och jag var en skurk och en usling om jag inte gifte
mig med henne ögonblickligen, och så och så många män
hade velat ha henne både på det ena och andra sättet och
hon hade varken velat förlova eller låta förföra sig. —
Och jag hade ingenting att gifta mig på. Jag hade bara
tagit studenten, med ganska klena betyg — och för övrigt
hade jag ingenting lärt utom målningen. — Det gick
månader om. — Jag måste gå till min gamla far. Så blev vi
gifta och två månader senare kom Helge.
Min familj hjälpte mig på traven med det här. Jag
hade ju hyst några drömmar en gång i tiden om ett stort
konstförlag — mina folkviseblad — men jag fick nog med
att skaffa föda åt mig och de mina. Ja, jag har fått
ackord en gång, det vet du kanske. Det var 90. Ja, hon
tog ärligt sin del av slitet och försakelserna och
fattigdomen — hade gärna svält för mig och barnen. Men med
det som jag kände för henne var det nästan värre att
nödgas erkänna att hon slet och led och offrade sig för mig.
Jag måste ju offra allt vad jag satte högt — tum för
tum tvang hon mig att uppge allt som stod utanför henne.
Min far och hon voro dödsfiender från första stund. Det
vill säga, han beundrade ju inte svärdottern, och det tålte
inte hennes fåfänga. Så måste det då skapas split emellan
oss. Far var en ämbetsman av den gamla skolan — lite
trång kanske — lite stel och torr — men så fin och nobel
och rättänkande och så varm och vek och god i grund och
botten. Vi hade alltid varit så mycket för varandra —
åja, Jenny, du skulle ha hållit av honom — men det fick
jag naturligtvis inte.
Så var det målningen. Jag såg, att jag inte hade den
begåvningen, som jag trott mig ha en gång. Och jag orkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
