Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
»Det skulle inte jag.» Han log ett plågat leende.
Jenny strök håret från pannan och torkade ögonen.
»Helge, vi håller ju av varandra, När vi kommer bort
från allt det här •— och om vi båda vill att det skall bli
bra. När två människor vill hålla av varandra och vill
göra varandra lyckliga —»
»Jag har sett för mycket du. Jag törs inte bygga på
din och min vilja, Det finns också andra, som har satt sin
lit till den goda viljan. Jag har sett till vad för ett helvete
två människor kan göra livet för varandra — du skall svara
på det, som jag frågade dig om:
Älskar du mig? Vill du vara min — som i Rom? Skall
jag stanna hos dig i natt? Vill du det helst av allt i
världen?»
»Jag håller av dig, Helge», hon grät sakta och
förtvivlat.
»Tack», sade han. Och han tog hennes hand och kysste
den. »Du rår ju inte för, stackars liten, att du inte älskar
mig. Det vet jag nog.»
»Helge!» klagade hon bönfallande.
»Du kan inte säga, Jenny, att jag skall stanna, därför
att du inte kan leva utan mig. Törs du ta ansvaret för allt,
som kan komma efteråt, om du säger att du älskar mig —
för att jag inte skall gå bedrövad ifrån dig nu —?»
Jenny satt och stirrade ned i sitt sköte.
Helge tog på sig regnrocken och grep sin paraply.
»Farväl Jenny!» Han tog hennes hand.
»Går du ifrån mig, Helge?»
»Ja, Jenny, jag går.»
»Kommer du inte igen då?»
»Inte, om du inte kan säga ja till det som jag
frågade dig om».
»Jag kan inte säga det nu», viskade hon förtvivlad.
Helge strök flyktigt hennes hår. Så gick han.
Jenny satt kvar i soffan och grät. Hon grät bittert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
