Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Och alla de gamla härliga berättelserna är som
symboler och parabler, som aldrig kan bli gamla. Tänk bara
på Orfeus och Euridike — så enkelt: kärlekens tro som
vinner till och med över döden — och ett enda ögonblicks
tvivel så är allt förlorat. Men här i landet känner man
ju bara en operett om det —.
Engelsmännen och fransmännen de har kunnat bruka
de gamla symbolerna till ny och levande konst de.
Därute har det ändå under deras bästa skeden kommit till
världen människor som hade drifter och känslor så
kultiverade, att de kunde växa sig så starka att Atriderna s
öde blev begripligt för dem och grep som en verklighet.
Svenskarna också — de har ännu levande samband med
klassicismen. — Vi har aldrig haft det. Vad är det till
exempel för böcker vi läser här — och skriver också.
Solskensberättelser om könlösa maskeradfigurer i
empirdräk-ter — danska struntböcker, som inte kan intressera ett
manfolk över sexton år, om han inte har nödgats anlägga
vita bandet. Eller också dillar där en gröngöling om det
mystiska, evigt kvinnliga hos en liten flicksnärta, som
är näsvis mot honom och lurar honom, därför att han inte
har tillräckligt med sunt förnuft som man för att inse att
hela rebusen oftast skulle lösas bäst med en god portion
av spanskt rör.»
Jenny skrattade. Gunnar gick av och an på golvet.
»Hjerrild ligger nog och strävar igenom någon bok om
sfinxen nu. — Tillfälligtvis har jag lärt känna damen en
smula. Nåja, det var ju inte så allvarligt med mig heller
att jag skulle vilja nedlåta mig till att klå upp henne.
Men jag var i alla fall så pass förtjust i henne att jag
tyckte det var vämjeligt. Jag fick lite kväljningar av det,
då jag uppdagade henne. Men jag har arbetat bort det,
förstår du.
På det hela, ser du Jenny, så tror jag inte att det finns
någonting, som man inte kan arbeta sig ifrån.»
Jenny satt tyst en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
