Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
så han inte fick tala, tala medan han varsamt bar henne
in i rummet bredvid kontoret.
Gert följde henne till spårvagnen. Ett ögonblick blev
Jenny stående ute på plattformen och såg efter honom,
där han stod borta på gatan i den blå majnatten. Så tog
hon plats inne i vagnen.
Gram hade flyttat från sin hustru vid jultiden. Han
bodde ensam nere vid Stenersgaten nu — hade ett rum till
utom kontoret. Jenny förstod att han tänkte söka
hemskillnad då någon tid förgått och Rebecka Gram hade lärt
sig inse att han inte skulle komma tillbaka. Det var
väl hans natur att göra det på det sättet. Tvinga fram en
brytning med detsamma mäktade han inte.
Vad han egentligen tänkte vidare om framtiden,
vågade hon ej att efterforska. Kunde han mena att de skulle
gifta sig.
Hon kunde inte neka till inför sig själv att hon aldrig
en sekund hade velat binda sig vid honom för alltid. Och
det var därför hon kände den bittra, hopplösa
förödmjukelsen och skammen, när hon tänkte på honom och hon inte
var hos honom och kunde dölja sig i hans kärlek. Hon hade
bedragit honom, hela tiden hade hon bedragit honom.
»Det är just det, Jenny — att du har kommit till att
älska mig — .som jag kallar en ofattbar nåd.»
Ja, men vad kunde hon rå för att han såg det på det
sättet.
Ja, han hade inte gjort henne till sin älskarinna, om
hon inte hade velat det själv — låtit Gert känna att hon
ville det. Å, men Gud. När hon förstod att han längtade
— när det pinade henne var gång de voro samman att veta
sig begärd och se att han kämpade för att dölja det som
han var alltför stolt att visa. Jo, hon hade sett att
han var stolt, kanske också för stolt att vilja utsätta sig
för ett avslag. — Och när hon visste med sig själv att
hon inte kunde visa ifrån- sig hans kärlek, inte kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
