Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
nar lagade att jag fick sälja stillebenet som jag hade på
utställningen för tre år sen. Jag fick trehundra kronor
fcr det. Vi levde av de pengarna i flera månader, men
Lennart tyckte inte om att vi skulle använda de pengar,
som jag hade förtjänat. Jag begriper nu inte vad det
skulle göra, då man håller av varandra. Men han gick
och dillade om att han hade dragit mig i elände. Skulder
har vi naturligtvis också. Jag ville skriva till pappa och
be om några hundra kronor, men det fick jag inte lov till.
Jag tyckte det var så orimligt. Borghild och Helge har
bott hemma och fått allting av pappa, och han har hållit
dem i utlandet, medan jag har slitit och strävat mig
igenom för den där smulan efter mamma ända från det jag
blev myndig, för jag ville inte ta emot ett öre av pappa
efter det som han sade mig då jag slog upp med löjtnant
Kaasen och det blev prat om Hans och mig. Men han
har tagit reson nu och han medger att jag hade rätt. Det
var skamligt både av Kaasen och dem där hemma att vilja
tvinga mig, för att jag låtit narra mig till den där
förlovningen, då jag var sjutton år och. inte visste att giftermål
var något annat än det som står i de där fördömda
back-fischböckerna. Och då jag började att förstå det, visste
jag att jag hellre hade dödat mig än gift mig med honom.
— Och hade de tvingat mig till det, jo det skulle ha blivit
trevligt, jag skulle ha tagit alla älskare, som jag kunnat
få fatt i, bara på trots, för att hämna mig på dem
allesamman. — Pappa förstår det nu och han har sagt att jag
kan få pengar av honom, när jag vill.
Men då Lennart hade varit så sjuk och var så eländig
och de sade att han måste på landet och måste leva gott
— och jag var så trött och eländig själv. Då sade jag
tili honom att jag måste på landet och vila för jag skulle
ha ett litet barn, sade jag. Då fick jag lov att be pappa
om pengar, och vi kom dit upp till Värmland och hade
det så härligt och Lennart blev så frisk, och jag började
på att måla igen. Men så begrep han ju, att jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
