Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
rv.
Gert och Jenny gingo vid varandras sida nedför den
sluttande stigen under de magra granarna. Han stannade
ibland och plockade några små förtorkade smultron, sprang
efter henne och stoppade dem i munnen på henne. Hon
smålog litet till tack och han tog hennes hand, medan de
gingo ned mot vattnet, som glindrade blått med solbryggan
över sig, bakom träden.
Han såg glad och ung ut i ljusa sommarkläder.
Panamahatten dolde hans hår.
Jenny satte sig i skogsbrynet och Gert sträckte ut sig
framför henne i skuggan av de stora hängbjörkarna.
Det var stekhett och stilla. Grässluttningen ner mot
vattnet var gulsvedd. Utöver Nesodlandet låg en
me-tallblå bank av dis — framom randen av den seglade små
halmgula och vitaktiga skyar. Fjorden var ljusblå med
vattrade strömfåror, segelbåtarna ute på den lågo stilla
och vita, och ångbåtsröken stod’ oändligt länge som gråa
strimmor i den tunga luften.
Men vattnet plaskade smått mot strandbädden och
hängbjörkarnas slanka kvistar rörde sig helt svagt över
deras huvud, så att ett och annat löv, som var gult av
torkan, singlade ned.
Gert tog bort ett som hade fastnat i hennes ljusa
hår-burr — hon hade la<gt av hatten. Han såg på det.
»Är det inte besynnerligt att det inte kan regna i år,
du? — Ni damer ha det bra, som kan gå så tunnklädda.
Den där klänningen verkade för resten halvsorg — om du
inte hade <de ljusröda pärlorna — men den klär dig
utsökt bra.»
Den var klarvit med små svarta blommor på, helt och
hållet rynkad med ett svart åtsittande sidenskärp.
Halmhatten, som hon höll i knät, var svart med svarta sammets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
