- Project Runeberg -  Jenny /
293

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

But sat and flung the pebbles from its brink
In sport to send its imaged skies pell-mell
(And mine own image, had I noted well!) —
Was that my point of turning? — I had thought
The slations of my eourse should raise unsought
As altarstone or ensigned citadel.

But lo! Tho path is missed, I must go back,

And thirst to drink when next I reach the spring

Which once I stained, which since may have grown black.

Yet though no light be left nor bird now sin g

As here I turn. I’ll thank God, hastening

That the same goal is still ön the same träck.

Jenny svarade ej.

»»That the same goal is still ön the same träck»,
återtog Gunnar.

»Tror du», frågade Jenny »att det är så lätt att hitta
tillbaka till målet?»

»Nej. Men måste man inte det?» sade han nästan
barnsligt.

»Yad för mål hade jag för resten», sade hon plötsligt
häftigt. »Jag ville leva så att jag aldrig skulle behöva
blygas varken som människa eller som konstnär. Aldrig
göra någonting som jag själv tvivlade på att det var
riktigt. Rättskaffens ville jag vara och fast och god och
aldrig ha en annan människas sorg på mitt samvete. —
Och vad var sen hela den förbrytelse som var början till
det som allt det andra kom av. Att jag längtade efter
kärlek utan att det var någon bestämd man som jag
längtade efter. Yar det så underligt? Att jag så gärna ville tro
då Helge kom att det var honom jag längtat efter, så jag
till sist verkligen trodde det? Det var ju början, som det
andra kom av. Gunnar jag har trott det att jag skulle
kunna göra dem lyckliga — och bara ont gjorde jag.»

Hon hade rest sig och gick av och an på golvet.

»Tror du att den källan, som du talar om — tror du
att den någonsin blir ren och klar igen för den som vet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free