- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
11

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blåa duken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än sin egen, smickrar alltid memiiskan. Jag känner
holTröknar, som ännu vid fyrtio är skryta af att de
vid tjugo års ålder spelt bondflickor så förtiäffligt
och förvillande, att hela verlden icke kunnat tro
annat, än att de i hela sitt lif mjölkat kor och gått i
vall med fåren.”

”Bror Hofrättsnotarie! det är godt och väl att
vara färgaregesäll såsom jag; men jag älskar
ingen lyx i kulörer — jag vill inte vara en
vandrande regnbåge i tjugo graders köld. Sjelfva himmelen
skulle inte kunna framvisa e« sådan. Jag vill inte
vara för mer än sjelfva himmelen. Finns det ingen
hyggligare restauration, än Blåa duken, som vi
kunde gå in på?”

Utaf ofvan anförda samtal emellan de tvenne
vintervandrarne finner man, »It de, endast till det
yttre tillfälliga skalet, voro handtverkare. livad kunde
således vara anledningen till deras utevaro i en
smällkall vinterqväll, så föga tjenlig för romantiska
kär-leksäfventyr? hvarföre buro de en sådan förklädnad
och livad kunde dessa ’ bättre nians barn, ’ som det
heter, hafva att beställa med Blå duken, hvilken,
att döma af den ena personens utsago, måste vara
en af dessa såkallade syllkrogar, hvarpå Stockholms
stad är så rik?

Den som vill studera menniskor har snart
fulländat sin kurs inom salongerna, der menniskor af
allo makt sträfva att uppolTra sitt eget skaplynne,,
för att, så mycket sig göra låter, blifva hvarandra
lika. Man konverserar med och komplimenterar
hvarandra alltid med mask föransigtet; men sällan eller
aldrig tager man af sig masken, hvilken slutligea
växer fast både vid ansigtet och själen.

Den vettgirige forskaren ledsnar snart vid
denna evinnerliga karnaval. Han längtar efter fria och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free