- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
22

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blåa duken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dahl glömmande att tålmodigheten äfven hörde
till hans roll för aftonen, lusade upp från stolen och
betalte sin vederdeloman ungefär med samma mynt,
ty Dahl var öfvad slagskämpe ifrån Upsalatiden och
dessutom nitig- besökare af Lings gymnastik.

Ett knytnäfsslag, utdeladt och återgifvet på en
krog, är en elektrisk gnista för alla närvarande.
Kunderna rusade upp från sina bord och blandade sig i
den allvarliga leken.

Jäger, någorlunda van vid dylika upplräden,
sökte mäkla fred och lofvade bjuda hela laget på
brän-vin; men della fredsord, som otvifvelaktigt skulle
haf-va förlamat de upplyftade armarna, hördes ej bland
skriket.

”Han vill inte supa med mejskrek
smeden, ”han är stursk! han slår ut bränvinet bakom
bordet!”

”Slår han ut bränvinet bakom bordet!’’ ropade
fru Strömquist, som trängt sig fram bland sina rusiga
kunder; ”går det iute i honom kanhända? — bättre
Folk än han har smakat det — skäms du inte karl!
kanske jag lagt förgift i bränvinet din glopf

Dusintals armar höjde sig, vid dessa ord, mot
den stackars Dahl.

Jäger, som icke heller var någon dufunge i
kroppskrafter, parerade med väldiga armar de många
slagen, men Gud vet, hur det slutligen gått med
honom och hans kärlek för folklifvet, om ej i
detsamma krogdörrn öppnats och derigenom inträdt en
man, som på ögonblicket var midt i hopen och
mejade ned angriparne med ett enda tag af sina långa
armar.

”Blyges ni inte, era pickelhäringar,” ropade
han med en stämma, snarlik dånet af en aflossad
kanon; "ska ni så många anfalla en enda — a’ m
svenskar ni, ert begage!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free