Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett barns leende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ni vill taga mig till er hustru? — det var ju
så?”
”Ja, Anna, jag ville det ej blott, jag måste det
äfven, så framt det inte skall bli ödsligt i ett hjerta
som nu är uppfylldt af kärlek till dig.”
”Den fallna, den till och med i egna ögon
föraktade ville ni göra till er maka!”
En djup rodnad färgade flickans bleka kinder.
Var det af djup blygsel öfver sig sjelf, eller var det
af segerfröjd vid det vaknade medvetandet, att hon
åtminstone i hans ögon icke var så djupt sjunken
som hon trodde sig vara i alla andras?
”Den fallna — den föraktade!” sade Jäger;
”hvarföre dessa ord, Anna? — ser du den der grenen,
som syrenträdet sträcker öfver våra hufvuden?
— en och annan blomma faller vissnad derifrån; men
nästa vår blir denna gren, ännu rikare på blad och
blommor — — det är din egen bild — din nya vår
har inträdt — du är nu rikare på behag och dygder
än du någonsin varit.”
”Min nya vår!” svarade Anna; ”den skall en
gång komma, det hoppas jag, det tror jag; men
inte kommer den här på jorden, det vet jag — — och
ändå känner jag mig nu så lycklig — så säll!”
Hon flätade sina armar om Jägers hals och
lutade under tårar sitt hufvud mot hans bröst.
”Jag ville vara allt för dig!” hviskade hon, ”din
slafvinna, om du önskade det men — icke — icke
din hustru!”
Det finns en kärlek som kan uppoffra allt — till
och med det eljest så värderade skenet inför verlden,
om denna kärlek kan drömma derom att just detta
sken skulle kunna i verldens ögon på något sätt skada
det älskade föremålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
