Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Fostersonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Min fröken!
Härmedelst återsändas min ring och edra bref.
— Som ingen förklaring öfver uppträdet, morgonen
af denna dag, äskades, så är jag förskonad ifrån att
behöfva afgifva den, hvilket var så mycket bättre,
ty om man affordrat mig en sådan, hade jag nödgats
afslå det.
Det rätta förhållandet med den lilla gossen är
min hemlighet och kan inte blifva någon annans. Jag
är hans fosterfar, men min fosterson skall aldrig sjelf
bli bekant med de olyckor som omgåfvo honom kort
före och kort efter hans inträde i verlden.
En kärlek, som slocknar vid den första fläkt,
misstänksamheten utandas, är och blir aldrig någon
verklig kärlek. Jag har ingenting vidare att tillägga.
Edvard Jäger.”
Moder och dotter sågo förvånade på hvarandra.
”Och detta är då alltsammans?” frågade
Friherrinnan.
”Ja alltsammans,” svarade Aurora, ”och ändå
förefaller det mig som låge mycket, ganska mycket i
dessa få rader — — en inre aning säger mig, att
jag handlat mycket obetänksamt och orätt.”
”Du har verkligen tur med dina fästmän, min
kära Aurora, först den stackars Dahl —”
”Ack mamma, i himlens namn, inte ett ord om
den olycklige!”
”Och sedan den der — — det är ju ett kostligt
svar, Aurora? — tomma förevändningar bara — tro
mig, min flicka, sjukt är det i alla fall.”
”Tro mig, mamma, jag kommer en gång att
bittert ångra denna dag,” svarade Aurora, i det hon med
hufvudet hvilande emot armen lemnade fritt lopp åt
sina tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
