Jesu Lif / 17-18 (1878) Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Födelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lekamligt ljus utan ett andligt, och uppgången af
höjden, som nu besökte menniskorna, grydde
endast i några få troende och ödmjuka
hjertan.

6. Det inre af Kristi födelses kapell.

Evangelierna berätta oss denna historia
på sitt sanna och enkla sätt utan några
förklaringar. Hvad de förtälja, är lika fjerran
från det öfverflöd på under och mysterier,
hvilket lika mycket utmärker judarnes
föreställningar om deras kommande messias som
de apokryfiska berättelserna om Kristusbarnet.
Det finnes ingen säkrare borgen för
den bibliska berättelsens trovärdighet än
denna skarpa och bestämda motsats mot alla
de första århundradenas oäkta evangelier
med deras många fantastiska legender. Vore
våra evangelier oautentiska[1], de hade utan
allt tvifvel haft sin del af det, som utan
undantag utmärker hvarje dessa äldsta tiders
på fri hand gjorda framställning af vår
frälsares lif. För en fantasi, som icke låtit sig
tuktas af Guds ande, kunde det visserligen
synas otroligt, att den mest underbara
händelse, verldshistorien vet att omtala, skulle
egt rum utan några omstörtningar i naturen
och märkligare yttre tilldragelser. I St. Jakobs
evangelium förekommer ett i detta afseende
i hög grad anmärkningsvärdt kapitel, som
beskrifver, huru just i det ögonblick, då
Kristus föddes, jorden stod stilla, foglarne
upphörde att flyga, och arbetarne, som lågo
utsträckta på jorden och höllo skålar i sina
händer, »de som höllo dem, voro såsom om
de icke hölle dem, och de som togo dem,
kunde icke lemna dem ifrån sig, och de som
förde dem till sina läppar, kommo dock icke
vid dem med sina läppar, utan allas
ansigten skådade uppåt; och jag såg fåren
förskingrade, och fåren stodo stilla, och herden
lyftade sin hand för att slå, och handen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>