Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. De förste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgrunden. Han synes hafva gjort till sin
uppgift att icke berätta annat än sådant, som
han sjelf personligen upplefvat och bevittnat;
och en och annan omständighet tyckes
häntyda derpå, att han af någon särskild
anledning var nödsakad att uppehålla
Jerusalem. (Jfr Joh. 19: 27; 18: 16.) Till sitt
stånd var Johannes en fiskare, och som ifrån
Galileiska hafvet stora qvantiteter fisk
brukade föras till Jerusalem, är det icke
omöjligt, att han i sammanhang med dessa
fisksändningar vissa tider af året vistades i denna
stad på uppdrag af sin fader och sin broder,
hvilka såsom egare af en egen båt och
husbönder öfver legde tjenare tydligen innehade
en någorlunda betydande ställning. Men vare
härmed huru som helst, visst är emellertid,
att Johannes är den ende, som berättar oss
om de förste apostlarnes kallelse, och det
med en noggrannhet i enskildheterna och
en liflighet i färgläggningen, som förråda en
man, hvars både hjerta och minne af hvarje
tilldragelse mottagit ett outplånligt intryck.
Sauhedrins utskickade, som omnämnas
Joh. 1: 19—28, och om hvilka vi ofvan hafva
talat, torde hafva inträffat dagen före vår
frälsares återkomst ifrån öknen; och när
Johannes den följande dagen[1] såg Jesus komma
gående, afgaf han ett offentligt och
eftertryckligt vittnesbörd, att denne i sanning
var messias, hvilken i denna sin värdighet
blifvit uppenbarad för honom genom ett
tecken af himmelen, och att »han var Guds
lam, som borttager verldens synder». Huru
vida Johannes här närmast tänkte på
påskalammet eller på det lam, som frambars vid
det dagliga morgon- och aftonoffret; huru
»verlden» (kosmos) var det verkliga
uttryck, han nyttjade, eller det endast är en
grekisk öfversättning af det
gammaltestamentliga uttrycket för »folket» (am); huru vida
han sjelf var fullt medveten om djupet och
vidden af sitt eget yttrande, eller han endast
talade efter som anden i den profetiska
ingifvelsens stund bjöd honom att tala; det
är för oss svårt att afgöra. Så mycket är
dock klart, att då hela hans predikans
bildrikedom, framför allt de uttryck han
använder, då han talar om sin egen kallelse och
ställning, äro, såsom vi redan hafva sett,
lånade från den så kallade evangeliske
profeten (Jes. 40—66), han äfven måste hafva
begagnat nämda uttryck om »Guds lam» med
bestämd hänsyftning på den framställning
af gudomligt tålamod och ställföreträdande
lidande, som förekommer i det 53:dje
kapitlet, 7:de och följande verser hos profeten
Jesaja. (Jfr ock Jer. 11: 19.) Hans ord kunde
icke gerna betyda något mindre än det, att
den milde och syndfrie man, på hvilken han
visade, skulle blifva en lidandets man, och
att detta lidande skulle blifva till frälsning
för hans folk, att icke säga för hela
menniskoslägtet. Och huru än hans åhörare
uppfattade hans ord, kunde de dock icke
undgå att i dem finna en antydan om hans
syndfrihet, hans lidande och hans
återlösningsverk.
Och likväl, så minnesvärdt detta
vittnesbörd än var, synes det dock den första dagen
icke hafva gjort något djupare intryck på
åhörarnes sinnen. Men dagen derefter, då
Johannes stod med två af sina lärjungar,
kom Jesus åter gående, och då Döparen fick
se honom, fäste han sin allvarliga och
genomträngande blick på honom och utropade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
