- Project Runeberg -  Jesu Lif /
283-284

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.Förkastad af nazareerne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

888

JEStJ LIF.

284

brukade en haftara vexla mellan tre och
tjoguen verser, men Jesus läste endast den
första och en del af den andra versen;*
gripen af en ömhetens och mildhetens ande,
stannade han plötsligt framför det stränga
uttrycket: »en hämndens dag ifrån vår Gud»,
på det att de tröstefulla orden: »ett
nåde-ligt Herrens år»** måtte fästa sig så
mycket djupare i deras sinnen och utgöra
texten för hans föredrag. Han rullade sedan
ihop megillan, lemnade den åter ifrån sig
till chaszån, hvarefter han, såsom seden var’
bland judarne på denna tid, satte sig ned
för att hålla sin predikan.***

Det ställe, Kristus här hade uppläst, vare
sig nu det utgjorde den vanliga texten för
dagen eller var af honom fritt valdt, var i
sig sjelft af ett ganska märkligt innehåll och
måste hafva fått ökad betydelse genom att
uppläsas och utläggas af honom, i hvars
person det fann sin uppfyllelse. Allas ögon
i synagogan voro fästa på honom med den
mest spända uppmärksamhet (Luc. 4: 20);
och vi kunna väl föreställa oss, med hvilka
blandade känslor af undran och rörelse hans
åhörare måste hafva lyssnat till hans ord,

när han i ett föredrag, af hvilket
evangelisten endast har meddelat oss det kortfattade
hufvudinnehållet, utvecklade det ämnet, att
han sjelf vore den messias, om hvilken den
store profeten för omkring 700 år tillbaka
uttalat denna herliga profetia (Luc. 4:18.19).
Hans ord voro fulla af en sådan
oemotståndlig nåd, höghet och magt, att till en början
väl ingen i hela den församlade menigheten
kunde undgå att mottaga intryck af dem.
»Alle gåfvo honom vittnesbörd och
förundrade sig öfver de nådens ord, som utgingo
från hans mun». Mon under fortgången af
hans tal inträdde i detta förhållande en
afgjord förändring. Intrycken af hans
underbara visdom och ljufliga tal t försvagades, i
samma mån desse råe och obildade
naza-reer kommo till full insigt om den egentliga
betydelsen af hans gudomliga anspråk. Det
var vanligt hos judarne, att de uuder
guds-tjensterna i synagogorna gåfvo sina känslor
fritt lopp, och det dröjde icke länge, förrän
också till Jesu öron trängde sorlet af
knotande, missnöjda röster. »Hvadan hafver
denne sådan vishet och sådana krafter? Är
han icke timmermannens son? Heter icke

* Den heliga textafdelningen förelästes sannolikt på hebreiska, men öfversattes af »interpretatorn»
antingen på arameiska, hvilket var det gängse talspråket i Palestina på denna tid, eller på grekiska, hvilket
språk äfvenledes allmänt förstods och talades i landet. I fråga varande ställe, sådant det här återgifves hos
Lucas, öfverensstämmer i allt väsentligt med LXX eller den grekiska versionen, ehuru — hvilket nästan öfver
allt är fallet med nya testamentets anföranden af gammaltestamentliga skriftställen — med några
egendomliga afvikelser. Skiljaktigheterna från den hebreiska grundtexten äro vid första påseende icke oansenliga,
dock träffa de endast ett och annat uttryck, icke meningen sjelf.

** Detta uttryck förledde åtskilliga af kyrkofäderna till det antagandet, att vår frälsares offentliga
verksamhet blott varade ett enda år. Andra åter låta detta uttryck syfta på den del af vår frälsares lifsverk,
som faller inom det allmänneligen så kallade »galileiska året». Efter all sannolikhet har dock ordet »år»
här en mera allmän betydelse. Och att vår frälsares offentliga verksamhet icke kan hafva varit inskränkt
till ett enda år, följer med bestämdhet af de tre särskilda påskhögtider, som tydligen angifvas hos Johannes,
förutsatt naturligtvis att vi äro öfvertygade om detta evangeliets äkthet (jfr Joh. 2: 13; 6: 4; 11: 55).

* Att vår frälsare gemenligen satt, när han lärde, finna vi af flera ställen i evangelierna (jfr Matth. 5: 1;
Marc. 13: 3 etc). Deremot är det sannolikt, att församlingen, likasom äfven föreläsaren, stod upp under
föredragandet af de heliga skrifterna. Så läsa vi i Nehem. 8: 5, att när Esra den skriftlärde öppnade lagboken
för att föreläsa, hela menigheten reste sig upp. — Predikan hette på judarnes språk derasch,

t Jfr Ps. 45: 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free