- Project Runeberg -  Jesu Lif /
293-294

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Början af Jesu galileiska verksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17. BÖRJAN AF JEBU GALILEISKA VERKSAMHET.

294

till en Herodes’ fogde, Chuzas (Lite. 8: 3).
Som denuo »konungsman» (basilikas) med
hela sitt hus trodde på Kristus till följd af
det utiderverk, han fick bevittna, har man
icke utan en viss sannolikhet velat sluta till,
att denne här omtalade konungsman icke
varit någon annan än Chuzas sjelf.

Den något myndiga tonen i denna
konungsmannens begäran, som till en början
syntes så föga grundad på en verkligt
andlig öfvertygelse, behöfde sättas ned. Det var
nödvändigt, att Jesus visade, att han var
någonting annat än rätt och slätt en vanlig
välvillig läkare, som när som helst är färdig
att tillgripa sina helande kurer; han stod
icke heller så vid första vink eller
uppfordran till hands med sin öfvernaturliga,
undergörande kraft. Det var detta han
betygade, på samma gång han tadlade en
sin-nesrigtning, som begärde tecken och under
såsom ett oeftergifligt vilkor för att kunna tro.
»Då sade Jesus till honom», heter det, »om
I icke sen tecken och under, tron I icke.»
Men sedan, gifvande efter för faderns ifriga
enträgenhet, affärdade han honom med den
försäkran, att hans son lefde. Detta samtal
hade egt rum vid sjunde timman, d. ä.
klockan ett på dagen. Äfven på den korta
novemberdagen skulle det hafva varit möjligt
för fadern att före nattens inbrott hinna
tillbaka till Kapernaum; ty om Kana, såsom
vi hålla före, är en och samma ort med
Kefr Kenna, är det icke beläget på mer än

fem timmars afstånd från Kapernaum. Men
faderns själ hade blifvit lugnad genom tron
på Kristi löfte, och han låg öfver natten på
något mellanliggande ställe vid vägen.
Dagen derefter mötte honom hans tjenare, hvilka
omtalade för honom, att på samma timme,
som Jesus hade sagt det, hade hans son
blifvit fri från sin feber. Detta var den
andra gången, som Jesus utmärkte sitt
intåg i Galileen genom utförandet af ett
her-ligt underverk. Konungsmannens höga
samhällsställning gjorde, att det blef kändt vida
omkring; och utan tvifvel bidrog detta under
i icke ringa mån till det entusiastiska och
fröjdefulla emottagande, som vår frälsare
rönte under denna sin tidigare
verksamhetsperiod i Galileen, hvilken så skönt blifvit
kallad »Galileens vår» *.

Och här träffa vi åter på kronologiska
svårigheter, hvilka icke blott äro betänkliga
utan rent af sådana, att någon lösning af
dem knappast synes möjlig. Följa vi
uteslutande den af en evangelist uppgifna
tidsordningen, så råka vi i uppenbar strid med
de spridda antydningarne i detta afseende
hos en annan. Men att det förhåller sig så,
bör icke oroa något redligt, upprigtigt fromt
sinne. Evaugelisterne gifva sig icke ut för
att meddela några kronologiskt noggranna
framställningar af Kristi lif och verk. De
målningar, de upprulla för oss af de
förnämsta tilldragelserna i Kristi lif, äro enkla och
harmoniska, afseende mera att väcka kärlek

* Ewald säger, att der »icke kan råda något tvifvel» angående denna berättelses identitet med.det, som
berättas om höfvitsmannens tjenare. Dock har denna i fråga satta identitet blifvit icke blott betviflad utan
på det bestämdaste bestridd af många af de skickligaste kommentatorer från Chrysostomus ned till Ebrard
och Tischendorf. Melin (Föreläsningar öfver Jesu lefverne I, sid. 3é7) säger rörande denna fråga: »Att
berättelsen om konungsmannens (den civile hofembetsmannens) son hos Johannes icke är en och den samma
med berättelsen om botandet af höfvitsmannens (centurionens, militärkaptenens) tjenare hos Mattheus och
Lucas, är af det väsentligt olika i tid, omständigheter och personernas karakter så afgjordt, att det kritiska,
försöket att sammansmälta dem till en enda icke förtjenar det minsta afseende.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free