Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Början af Jesu galileiska verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
JESU LIF.
308
plats, att hans välgerningar voro inskränkta
till Kapernaum allenast. Dalmanutha,
Magdala, Bethsaida och Chorazin lågo alla i
närheten; också de kunde hysa anspråk på hans
närvaro. »Låtom oss gå», sade han, »till
de närmaste städerna*, att jag ock der
predikar evangelium om Guds rike, ty dertill
är jag sänd».
Det kan emellertid vara tvifvel
underkastadt, huru vida Jesus dock genast
förverkligade denna sin afsigt att besöka de
andra städerna. Det vill fast mer synas,
som om han så till vida gifvit efter för
mängdens ifriga begäran, att han ännu en gång
talat till dem, innan han gick bort till de
folkrika grannstäderna för att der predika
och lära. Han styrde sina steg nedåt
stranden, sannolikt till den plats, der de båtar
lågo förtöjda, som tillhörde hans förste
apostlar. På något afstånd följde honom en sig
allt mer ökande folkmassa från de
närgränsande trakterna; och under det han stod
stilla och talade med dem, fortsatte de två
brödraparen, Simon och Andreas och Jakob
och Johannes, det arbete, hvarmed de
för-tjenade sitt dagliga bröd. När nämligen
Jesus föregående afton hade dragit sig
tillbaka för att njuta en kort stunds hvila under
natten, hade Simon och hans kamrater, drifna
af de tvingande pligterna af ett kall, hvaråt
de med upprigtig glädje tyckas hafva
hän-gifvit sig, sysselsatt sig med fiskning; men
deras arbete hade denna gång varit alldeles
fruktlöst. Nu sutto två af dem på
stranden — troligen så nära den plats, der
Kristus stod, att de i den klara, stilla luften
kunde höra hans röst — och voro upptagna
med att skölja sina nät, medan åter de två
andra sutto i sin båt med sina legde tjenare
och sin fader Zebedeus och höllo på att laga
sina nät**. Medan Jesus talade, trängde sig
mängden allt närmare och närmare inpå
honom — någre af begär att uppfånga hvart
enda ord af dens mun, som talade, såsom
ännu aldrig någon menniska hade talat,
andre åter af längtan att få taga på honom
för att derigenom blifva helade af sina
sjukdomar, hvilka de än hade — och hindrade
.derigenom hans rörelser på ett besvärande
och opassande sätt (se Marc. 3:9—12). Han
vinkade derföre åt Simon, att han skulle
göra sin båt i ordning och komma med den,
så att Jesus kunde stiga i båten och, sedan
de lagt ut något litet ifrån land, lära folket
ifrån båten. Och sålunda fri ifrån den
obehagliga och störande trängseln på stranden
talade han än vidare till dem, der han satt
på den lilla båten, som gungade på det
Galileiska hafvets i morgonens belysning
glittrande böljor.
Men när han hade slutat att tala, tänkte
han icke på sig sjelf och den trötthet, han
naturligtvis nu skulle känna, utan på si^
fattiga lärjungar och på deras fruktlösa arbete m
under den förgångna natten. Ty han visste,
att de hade mödat sig förgäfves; han hade
märkt, att de, äfven under det han ännu
talade, hade ställt sig i ordning för att göra
ett ytterligare försök, af hvilket de
hoppades mera framgång; och uppfylld som han
var af ett oändligt deltagande, som aldrig
försummade något tillfälle att göra väl, be-
* Egentligen »småstäderna». Marc. 1: 38; jfr Lue. 4: 43.
** Ett försök har här blifvit gjordt att sammanställa och, så vidt möjligt varit, till ett helt förena
sy-noptikernes i en och annan oväsentlig punkt från hvarandra afvikande berättelser (Matth. 4: 18—22; Marc
1: 16—20; Luc. 5: 1—11).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
