Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Ytterligare underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S55
Jesu lif.
356
skaror?* Eller skedde det månne, på det
att lian af folket måtte blifva betraktad i
sitt sanna ljus — icke .såsom en mägtig
undergörare allenast eller ens i första hand,
icke såsom en »hakim», som visste råd i
allt, utan såsom en frälsare och förlossare?
Men i den berättelse, hvarom här är fråga,
synas dock alldeles särskilda skäl hafva varit
för handen för åläggandet från vår frälsares
sida af denna tystlåtenhet Det heter hos
Marcus, att Jesus, sedan han hade helat den
spetelske, »tillsade honom strängeligen och
visade honom strax ifrån sig» (Marc. 1: 43).
De här förekommande starka uttrycken kunna
svårligen missförstås. Men hvad kunde väl
vara orsaken till en sådan sträng befallning,
ett sådant ögonblickligt bortsändande ? Kanske
berodde det derpå, att han genom
vidrörandet af den spetelske — låt vara också, att
detta vidrörande hade en helande verkan —
i en ytlig och oandlig rättrogenhets ögon
betraktades såsom levitiskt oren. Och att
detta verkligen var fallet, kunna vi förstå
af det uttryckligen omnämda förhållandet,
att vår frälsare i följd af det sätt, hvarpå
denna händelse basunades ut bland folket
af honom, som blifvit gjord ren, »nu icke
mer kunde uppenbarligen gå in i någon stad,
utan höll sig utanför i ödsliga trakter» (Marc.
1: 45). Lucas omtalar något liknande, ehuru
utan att anföra något särskildt skäl för sin
berättelse, och han tillägger, att Jesus till-
bragte tiden under bön**. Men »de kommo
till honom ifrån alla orter», betygar Marcus.
Folket lät sig icke af någon räddhåga för
levitisk orenhet afskräcka att uppsöka
Kristus, ändock han nu efter helandet af den
spetelske hade dragit sig tillbaka från
samfärdseln med menniskorna.
Huru vida botandet af höfvitsmannens
tjenare*** egde rum före eller efter denna
Jesu vistelse i ensligheten, är ovisst; men af
den omständigheten, att både Mattheus och
Lucas ställa detta under i nära förbindelse
med bergspredikan, kunna vi draga den
slutsatsen, att det för vår frälsare snart blef
omöjligt att längre undandraga sig
beröringen med dessa menniskor, som trängdes
omkring honom på alla sidor, ifriga att af
honom blifva hulpna. Det fick blifva dervid,
att han icke kunde ställa lagifrarne till freds,
de der yrkade på ett noggrant iakttagande
af de mosaiska stadgarne för de levitiskt
orene. Men här funnos högre bud, som kräfde
lydnad och trohet.
Vår frälsare hade knappast uppnått staden
Kapernaum, der han för tillfället hade sitt
hem, då han möttes af en deputation af
judarnes äldste — sannolikt tillhörande den
der varande förnämsta synagogans batlanim
— hvilka bådo honom komma en
höfvitsmän till hjelp, hvars trogne och älskade
_ tjenare låg dödssjukt- Underligt kan det
väl synas, att judarnes äldste med så myc-
* Något sådant tyckes framgå af den sköna hänsyftningen på Jes. 42 i Matth. 12: 15—20.
** Det är egendomligt att iakttaga, hurusom Lucas mera än de andre evangelisterna genomgående
hänvisar till Kristi stilla umgänge med sin fader i bönen (jfr Luc. 3: 21; 6: 12; 9: 18. 28; 11: 1; 23: 34. 46).
*** Luc. 7: 1—10; Matth. 8: 5—13. De framträdande olikheterna emellan berättelsen om botandet af
konungsmannens son och redogörelsen för detta underverk äro för många för att göra det för oss möjligt
att hänföra dem till en och samma tilldragelse.
t Enligt berättelsen hos Mattheus åter är det hövitsmannen sjelf, som beder Kristus om hjelp. - - Dessa
och dylika skiljaktigheter emellan de olika evangelisternas framställningar kunna icke förefalla den stötande,
.som en gång för alla uppgifvit tron på en sådan de heliga skrifternas inspiration, som låter hvarje ord
vara dikteradt af den helige ande, och der intet rum är lemnadt öppet för de helige skriftställarnes egna
rent menskliga uppfattningssätt och olika individualiteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
