Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Lifvet i Galileen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
JESU LIF.
404
icke helt och hållet gått upp i sjelfviskhet
och synd, utan rörelse och vördnad hetrakta
det gudomliga uttrycket i detta lugna och
fridfulla ansigte. Ja, här stå vi inför den
man, om hvilken Moses och profeterna hafva
talat — Jesus af Nazareth, Marias son och
Davids son, menniskans son och Guds son.
Våra ögon hafva sett konungen i hans
herlighet. Vi hafva sett hans herlighet såsom
enfödde sonens herlighet af Fadern, full af
nåd och sanning. Och nu, då vi hafva sett
honom, kunna vi väl förstå, huru, under det
han talade, en qvinna af folket kunde
upphäfva sin röst öch säga: »salig är den
qve-den, som dig hurit hafver, och de spenar,
som du diat hafver!» Men hvad är det han
svarar på ett sådant tilltal? Intet annat än
detta: »ja, salige äro de, som höra Guds
ord och gömma det.» —
Och här är det vi nu vilja inflicka ett
och annat drag, som är betecknande för
beskaffenheten af Jesu jordiska lif.
1. Vi märke då först, att detta lif var
ett lif af fattigdom. »Ehuru han var rik,
blef han likväl fattig för vår skull.» Han
föddes i ett stall och nedlades i en krubba.
Hans moder var för fattig för att för sin
rening offra något annat än det par dufvor,
hvilket alltid utgjorde de fattigas offer.
Flykten till Egypten var tvifvelsutan förenad med
många besvärligheter och umbäranden; och
återkommen till sitt land igen, fick vår
frälsare lefva såsom en timmerman och en
timmermans son i en liten föraktad
landsortsstad. Och det var i egenskap af en fattig
kringvandrande lärare, den der intet egde,
som han färdades genom landet. Med de
orden: »salige äro de andeligen fattige», var
det han begynte sin bergspredikan; och till
ett af de förnämsta kännetecknen på det
nya förbundets inträde i menskligheten gjorde
han det, att evangelium blef predikadt för de
fattiga. Också står det i full
öfverensstämmelse med denna hans föregående fattigdom,
att han efter endast tre korta års offentlig
verksamhet blef af en af sina egna apostlar
såld för trettio silverpenningar, eller jemnt
upp den summa, som gemenligen betaltes för
den ringaste slaf.
2. Vi fästa oss vidare vid enkelheten i
hans lif, hvilken så väl svarade emot dess
yttre fattigdom. Aldrig i sitt lif egde han
ett hus, hvilket han kunde kalla sitt eget.
Den ringa bostaden i Nazareth delade han
med talrika bröder och systrar. Icke heller
det hus, han bebodde i Kapernaum, var
hans eget; en af hans lärjungar hade
upplåtit det åt honom. Han egde aldrig en
fots bredd af den jord, hvilken han var
kommen att frälsa. Det berättas oss
ingenstädes om dessa tiggare, hvilka dock i
österlandet äro så talrika och närgångna, att de
någonsin af honom begärde en enda almosa.
Hade de det gjort, kunde han med Petrus,
om hvilken det berättas i
Apostlagerningar-nes 3:dje kapitel, hafva svarat: »silfver och
guld hafver jag icke, men det jag hafver,
gifver jag dig.» Hans föda var af det
enklaste slag. Visserligen var han villig att,
då han dertill inbjöds, deltaga i den
oskyldiga glädjen på en Simons, Levis eller
Marthas gästabud, likasom han ju ock infann sig
på bröllopet i Kana; men hans vanliga föda
var enkel såsom den ringaste landtmans och
bestod hufvudsakligen af bröd af det gröfsta
slag* samt fisk, fångad i sjön och stekt på
* Vi sluta detta af uttrycket »kornbröd» i Joh. 6: 9. Kornbröd ansågs af romarne för sä föga
välsmakande, att det gafs till straff åt soldater, som hade råkat i onåd. Att judarne hade enahanda tycke och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
