Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Tilltagande motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
81. TILLTAGANDE MOTSTÅND.
550
förde, det nämligen: »jag hafver lust till
barmhertighet och icke till offer». Han hade
vidare bestraffat deras hårdhet och
egen-rättfärdighet genom att framhålla sanningen
af det ordspråket: »de helbregda behöfva icke
läkare utan de kranke». Men motsägelsen
upphörde icke för den skull. Ännu då hans
lif led mot sitt slut, då han uppgick till
Jerusalem, knorrade hans outtröttlige fiender
öfver detta samma, att han »undfick
syndare och åt med dem» (Luc. 15: 2); och
det var då, han framställde sina tre liknelser
om det borttappade fåret, den bortkomna
penningen och den förlorade sonen, genom
hvilka liknelser han på ett så
oöfverträffligt herligt sätt skildrat Guds förbarmande
kärlek- samt glädjen i himmelen öfver den
syndare, som sig bättrar.
Jesu förhållande till publikaner och
syndare belystes klart genom dessa liknelser,
och lik cl Sil den genomgående skilnaden
mellan hans sinne och den med ett visst
fromt sken prunkande uppblåsthet, som är
all verklig gudaktighets ihåliga och usla
vrångbild. Ty den dåtida judendomen ersatte
sannskyldig rättfärdighet med tomma yttre
gudaktighetsöfningar och ceremonier; den
tog obarmhertig sjelfviskhet för äkta fromhet
och älskade under allt detta att berömma
sig af ett inbilladt företräde hos Gud.
4. Men huru uppenbart det än måste
vara, att Kristi sinne och fariséernas sinne
voro hvarandra motsatta, var det dock ända
till denna tid omöjligt for Jesu fiender att
tillintetgöra hans inflytande eller hämma
hans verksamhet. Ty att han med samma
ord, genom hvilka han botade sjukdomarne,
förlät de synder, som troddes hafva
förorsakat dessa sjukdomar, att han deltog i det
menskliga sainlifvet och umgicks med publi-
kaner och syndare — detta allt kunde icke
stämplas såsom förbrytelser emot lagen. Men
en svårare beskyllning, som allt oftare och
med allt större bitterhet upprepades, var
den, att han uppenbart hade öfverträdt Mose
lag genom att bryta emot sabbatsbudet. Det
var detta brott, som vållade en förbittring,
ett raseri, en törst efter blodig hämnd, som
förföljde honom ända till korsets död. Ty
sabbaten var en mosaisk, ja, till och med en
ända från skapelsen härstammande
inrättning och hade blifvit den mest säregna och
mest lidelsefullt omfattade af alla de
anordningar, hvilka skilde judarne såsom ett
särskildt folk från de dem omgifvande
hedningarne. Sabbaten, så påstodo deras egne
skriftlärde, hade icke allenast hållits i
himmelen, innan ännu någon menniska var
skapad; Israels folks utkorelse till Guds
egendomsfolk stod äfven i närmaste sammanhang
med sabbatsfirandet, enär Israel uteslutande
för dess skull blifvit utvaldt bland folken på
jorden. Man var till .och med stolt öfver
att genom ett slafviskt iakttagande af
sabbatsbudets bokstaf hafva förlorat fältslag
och blottställt sjelfva Jerusalem för fara och
eröfring. Sabbatsbudet hade blifvit
omgär-dadt af de mest småaktiga, pinsamt
omständliga och noggranna närmare
bestämningar. Profeten hade kallat sabbaten »en
O
lust»; af detta ord drogs nu den slutsatsen,
att det äfven för den fattige var en pligt
att på denna dag äta tre gånger. Man skulle
då pläga sig väl, ehuru ingen eld fick
upptändas, ingen mat tillredas. Enligt den
hänsynslöst stränga och trångbröstade åsigt,
som fortplantades inom Schammais skola,
var det icke heller tillåtet någon på
sabbatsdagen att bistå de sjuka eller trösta de
bedröfvade. Till och med de nödvändigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
