Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVII. Lazari uppväckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
47. LAZARI OTPVÅCKELSfi.
782
efter sade han till dem: »Lazarus, vår vän
sofver, men jag går å stad att uppväcka
honom af sömnen». Lärjungarne trodde då,
att han hade talat om lekamlig sömn, och
invände: »Herre, sofver han, så varder det
bättre med honom». Då sade Jesus
oförtäckt till dem: »Lazarus är död. Och för
eder skull, på det I tro skölen, är jag glad,
att jag icke var der; men låtom oss gå till
honom!» Thomas, den hängifne men dock
alltid tviflande, vände sig då till sina
med-lärjungar med de orden: »låtom oss gå med,
att vi må dö med honom!» Det var, såsom
hade han velat. säga: det är visserligen ett
fruktlöst och farligt företag, men låtom oss
ändock gå med honom!
Om Jesus bröt upp tidigt på morgonen,
kunde han innan solnedgången hinna
tillryggalägga den omkring fyra mil långa
vägen från Pereen till Bethanien. .Vid
framkomsten dit gick han emellertid icke genast
in i den lilla byn, utan stannade till en
början utanför den samma. Dess nära
granskap med Jerusalem — den låg på endast
en fjerdingsvägs afstånd från denna stad —
hade i förening med den af sorgen hemsökta
familjens ställning och förmögenhet ditlockat
ett stort antal af hufvudstadens invånare,
hvilka ville trösta och hugsvala de sörjande
Systrarne. Det var derför nödvändigt för
Jesus att iakttaga försigtighet, då han på
detta sätt kom att sammanträffa med sina
förklarade fiender. »När nu Martha hörde,
att Jesus kom, gick hon honom till mötes,
men Maria satt hemma». Lazarus hade dött
samma dag; på hvilken Jesus erhållit
underrättelsen om hans sjukdom; två dagar
hade förflutit, medan han ännu dröjde qvar
i Pereen; den fjerde hade åtgått till
vandringen. Martha kunde icke förstå detta
långa dröjsmål; »Herre», sade hon — och
det låg något mildt förebrående i hennes
ord — »hade du varit här, hade min
broder icke blifvit död.» • Derpå tillade hon
icke utan en viss tillförsigt: »men äfven nu
vet jag, att allt, det du beder af Gud, det
skall Gud gifva dig». De få ord, som
Herren derefter talade till henne, hafva en
oförgätlig betydelse. De hafva tröstat icke blott
Martha, utan många tusenden efter henne,
likasom de ännu skola trösta inånga
tusenden intill dagarnes ända.
»Din broder», sade Jesus, »skall stå upp
igen.»
Martha anade tydligen icke, att lan nu
skulle uppväckas från dödens sömn och
kunde för den skull endast svara: »jag vet,
att han skall uppstå i uppståndelsen på den
yttersta dagen».
Jesus sade till henne: »jag är
uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig,
han skall lefva, om han än död blefve, och
hvar och en, som lefver och tror på mig,
han skall icke dö evinnerligen. Tror du
det?»
Det stod icke i Marthas förmåga att fatta
djupet af dessa hennes frälsares ord. Det
svar, Tion här uttalade, förestafvades henne
endast och allenast af hennes trofasta
kärlek: »ja, Herre, jag tror, att du är Kristus,
Guds son, som komma skulle i verlden».
Efter denna herliga bekännelse gick hon
att uppsöka sin syster, efter hvilken
mästaren redan frågat; kanske, anade hon ock,
att hon bättre skulle vara i stånd atfc fatta
så höga sanningar. Hon fann Maria i huset,
och både den hemhghetsfullhet, hvarmed
hon framförde sitt budskap till henne, och
den tystnad och skyndsamhet, hvarmed Maria
stod upp för att gå Herren till mötes, vittna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
