Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Jericho och Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offra, hvad hittills varit honom kärast, gifvit
ett bevis på upprigtigheten af sin ånger, och
sade till honom: »i dag är salighet vederfaren
detta hus, emedan han ock är en Abrahams
son, ty menniskans son är kommen
till att uppsöka och frälsa det, som
förtappadt var».
Derefter framställde han för dem — vare
sig i publikanens hus under måltiden eller,
mera sannolikt, efter den samma på vägen
derifrån — liknelsen om de tio punden (Luc.
19: 11—27). Josephus, den judiske
historieskrifvaren, berättar om Archelaus, Herodes
den Stores son, att han efter sin faders död
for till Rom för att af kejsar Augustus få
sin faders testamente bekräftadt. Samtidigt
skall ock en beskickning af Judeens folk
hafva afgått till Rom för att för sitt land
helst utbedja sig befrielse från allt, hvad
Herodeer hette. Kanske var det på dessa
förhållanden vår frälsare syftade, då han nu
förtäljde för folket om en man af ädel börd,
som farit bort i ett fjerran beläget land för
att få sig ett rike, och som vid sin afresa
öfverlemnat till hvar och en af sina tjenare
ett pund (egentligen en mina, motsvarande
omkring 60 kronor) för att dermed handla
efter bästa förmåga, till dess han kom
tillbaka. »Men hans medborgare hatade
honom och sände en beskickning efter honom,
sägande: vi vilja icke, att denne skall vara
konung öfver oss». I trots häraf erhöll han
dock sitt rike och vände tillbaka för att
straffa sina fiender och belöna sina tjenare
efter hvars och ens förtjenst. I stället för
att handla med den honom anförtrodda summan,
så att den förräntade sig, hade en trolös
tjenare utan vidare förvarat den i en
svetteduk och återlemnade den nu med en
obillig klagan öfver sin herres stränghet.
Till straff blef då hans pund honom ifråntaget
och gifvet till den mest förtjente af de
gode och trogne tjenarne; och under det att
desse frikostigt belönades, blefvo de upproriske
medborgarna framförde och dräpne,
Denna liknelse var egnad att meddela
en rik mångfald af lärdomar. Den antydde
Kristi nära förestående bortgång ur verlden;
det hat, som skulle vederfaras honom; den
pligttrohet, som höfves oss i de oss
anförtrodda egodelarnes förvaltning; ovissheten
om tiden för Kristi återkomst; vissheten om
en stundande högtidlig räkenskapsdag, då
domen skall falla tung öfver de tröge och
liknöjde och dem, som motarbetat Kristi
rikes magt, men en herlig lön beskäras de
gode tjenarne, ehvad de varit trogne öfver
en ringare ting eller öfver en större.
»Och när han hade sagt detta, gick han
vidare och drog upp till Jerusalem» (Luc.
19: 28). Kanske vandrade han sjelf ensam
i spetsen för sina apostlar och närmaste
anhängare uppför den långa, öde hålvägen,
som ledde till Jerusalem, medan den stora
undrande massan af folket höll sig på
aktningsfullt afstånd och följde honom med
vördnadsfulla blickar.
Han ämnade icke välja sin bostad i
Jerusalem för sin vistelse der under högtiden,
utan föredrog såsom vanligt att stanna i det
fridfulla hemmet i Bethanien. Enligt den
beräkning, vi här följa, anlände han dit på
fredagsaftonen den 8 nisan år 30 efter Kr.,
sex dagar före påsk, och innan med
solnedgången sabbaten ingått. Här skilde han sig
från de öfriga pilgrimerna, af hvilka några
togo in hos sina vänner i staden, medan
andra, såsom de pläga göra ännu i dag,
uppförde åt sig små hyddor i Kidrons dal och
på vestra sluttningarne af Oljoberget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
