Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- LVI. Det sista samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| 231. Jerusalem under morgonbelysning. |
LVI.
Det sista samtalet.
Knappast hade förrädaren
Judas lemnat rummet,
förrän lugnet och friden
återvände till den lilla krets
af förtrogne, som här voro
församlade. Mästaren sjelf
hade känt hans närvaro
såsom en tryckande tyngd pä sitt hjerta,
och öfver allas sinnen låg en förstämning,
så länge han var qvar. Men nu, då han var
borta, andades man lättare. Nu meddelade
sig den innerliga glädje, som i trots af alla
sorger och i trots af förestående lidande och
död dock uppfyllde Herrens själ, äfven åt
lärjungarne under de timmar, hvilka de ännu
här i ostörd ro tillbragte till samman. "Vid
detta tillfälle var det, som Kristus i
medvetandet om den stundande skilsmessan, då
han frivilligt skulle offra sitt lif, öppnade
sitt hjerta för dessa sina älskade lärjungar
och ställde till dem de gripande afskedsord,
hvilka evangelisten Johannes har förvarat
åt oss.
»Nu är menniskans son förherligad, och
Gud är förherligad uti honom. Är nu Gud
förherligad uti honom, så skall ock Gud
för-herliga honom i sig sjelf, och han skall snart
förherliga honom.» Förherligandet var
sålunda nära för handen, men vägen till detta
förherligande gick genom förödmjukelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0476.html
