Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVI. Det sista samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§15 «rEatI
och illfundigt ting öfver allting; derför att
du af brist på ödmjukhet bedrager dig sjelf;
derför att det är fördoldt för dig, huru
mycken räddhåga och sjelfviskhet der ännu
finnes hos dig. Men han ville icke så
behandla den ärlige fastän svage och
lidelsefullt uppbrusande lärjungen, hvars kärlek
var fullkomligt upprigtig, ehuru den icke
bestod i frestelsen. Han gör honom inga
förebråelser; han endast upprepar lärjungens
ord, i det han säger till honom mildt och
dock allvarligt såsom alltid: »skulle du låta
ditt lif för mig? Sannerligen, sannerligen
säger jag dig: hanen skall icke gala, förrän
du tre gånger har förnekat mig».
Det var nu natt; och innan hanen med
sitt galande förkunnat den följande dagens
inbrott, hade Jesus redan börjat ätt låta sitt
lif för Petrus och alla dem, som i likhet
med honom hafva syndat. Men under denna
samma natt skulle Petrus, förgätande äfven
denna uttryckliga varning, tre gånger
förneka sin Herre och frälsare. Allt hvad Jesus
kunde göra för att rädda honom från denna
ångest och förödmjukelse — genom
förmaning, varning och förbön — det hade han
gjort. Han hade bedt sin himmelske fader
för honom, att hans tro icke skulle varda
om intet. Satan hade begärt och fått
tillåtelse att sålla dem alla såsom hvete, och
Petrus skulle oaktadt allt sitt sjelfförtroende,
all sin förklarade hängifvenhet, all sin
inbillade frimodighet, på hvilken han tröstade,
lalla igenom såsom en agn (Luc. 22: 31.32).
Det är anmärkningsvärdt, att Herren på det
ställe hos evangelisten Lucas (22: 34), der
han förutsäger sin lärjunges förnekelse, denna
enda gång tilltalar honom med det af honom
sjelf gifna namnet Petrus, likasom ville han
genom nämnandet af detta namn påminna
honom derom, att den verkliga styrkan hos
»klippmannen» icke låg hos honom sjelf
utan var att söka i den goda bekännelse,
som han en gång hade aflagt.
Men Kristus ville dock icke helt och hållet
nedslå sin lärjunges hopp. Han förutsade
derför äfven, att han efter sitt fall skulle
omvända sig och återvända till den Herres
tro och lydnad, som han hade förnekat, för
att derefter aflägga det bästa och
tillförlitligaste vittnesbördet om sin omvändelse
genom att styrka sina bröder. Och likasom den
varnande förutsägelsen om hans fall gick på
ett förfärande sätt i fullbordan, så
bekräftade sie ock Jesu nådefulla förutsägelse om
hans derefter följande omvändelse. Huru
djupt intryck för öfrigt mästarens ord vid
detta tillfälle: »när du omvänd är, så styrk
dina bröder» gjort på Petrus, framgår bland
annat deraf, att detta samma uttryck
återfinnes i denne lärjunges sändebref till Guds
församling (1 Petr. 5: 10).
Men Jesus ville äfven låta sina apostlar
förstå, att den tid nu var kommen, då allt
skulle blifva annorlunda än under den första
lyckliga tiden, då de vandrade med
hvarandra under fridfulla förhållanden i
Galileens bygder. Då hade han utsändt dem
utan penningar, utan rensel och utan skor,
och dem hade likväl intet fattats. Nu åter
behöfde de både penningar och rensel -*■
ja, det kunde äfven blifva dem nödvändigt att
anskaffa svärd; derför, »den der icke hafver
svärd, han sälje sin kläduad och köpe ett
sådant». Att dessa ord emellertid icke skulle
vara att förstå efter bokstafven, att Jesus,
genom denna utsaga alldeles icke ville
uppmuntra några våldsamma åtgärder för
försvarandet af det lif, som han nu sjelf stod
redo att frivilligt offra, det framgår med
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
