Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1051
JESU LIF.
1052
gen svarade och sade till dem: hvilken af
desse två viljen I, att jag skall gifva eder
lös? Och de sade: Bar-Abbas.»
Möjligt är, att nu äfven denne Bar-Abbas
blifvit framförd inför Pilatus. Är denna
förmodan rigtig, stodo då vid detta tillfälle den
hemske mördaren och den oskyldige
frälsaren bredvid hvarandra på den upphöjda
domsplatsen, under det folket, intaladt af
sina andliga förmän, ropade på röfvarens
och mördarens frigifvande. På honom
pekade hvarje hand, till hans förmån höjdes
alla röster. Men för den helige, oskyldige
och rene — för honom, som endast fem
dagar förut helsats af tusende
hosianna-rop — för honom uttalades icke ett enda
medlidandets eller förbönens ord. »Han var
föraktad och öfvergifven.»
Pilatus hörde med hånfull förtrytelse deras
val och gaf sin harm och sitt öfverlägsna
förakt till känna i ett bittert gäckeri, som
uppretade dem ännu mera utan att derför
kunna uträtta något godt. »Hvad viljen I
då», frågade han dem hånande, »att jag
skall göra med judarnes konung?» Vid detta
tillfälle ljöd för första gången, och det med
öfverväldigande styrka, det ursinniga
skränet: »korsfäst, korsfäst honom!» Förgäfves
sökte Pilatus under den tystnad, som då
och då för några ögonblick afbröt detta
hemska ropande, göra sina invändningar
gällande, hvilka dock efter hand blefvo allt
svagare och svagare — ty för att med lugn
och utan räddhåga kunna lyssna till en
österländsk folkmassas vilda skrän hade det
behöfts ett renare samvete än det denne
romerske prokurator egde —: »hvad ondt
hafver han då gjort?» — »Jag finner ingen
dödssak med honom.» — »Derför vill jag
näpsa honom och släppa honom.» Ett dylikt
halft motstånd var till intet gagneligt och
innebar i sig ett halft medgifvande. Det
förrådde nämligen för judarne deras
prokura-tors inre vankelmod och farhågor och gjorde
dem i sjelfva verket till herrar öfver
ställningen. Gång på gång skallade genom
luften de allt häftigare ropen: »tag bort
denne!» »Gif oss Bar-Abbas lös!»
»Korsfäst, korsfäst!»
I nästa ögonblick tycktes Pilatus alldeles
gifva efter för den brusande stormen, som
blef honom öfvermägtig. Han gaf dem
Bar-Abbas lös och öfverlemnade Jesus att gisslas
(»hudflängas»). Det uttryck, som här nyttjas
för gissla (fragellösas, Matth. 27: 26),
innebär, att denna handling icke skedde medelst
spön (virgce) — ty Pilatus egde inga
liktorer — .utan medelst ett slags bland
romarne mindre vanligt gissel*, som Horatius
kallar »horribile flagellum» (ett fasansfullt
gissel), och hvilket i våra dagar eger sin enda
motsvarighet i den ryska knutpiskan. Denna
gissling föregick gemenligen såsom en
förberedande åtgärd korsfästelsen och andra
arter af dödsstraff. Det var ett straff så
ohyggligt smärtsamt, att hvarje sinne, som
icke förlorat alla menskliga känslor, reser
sig upp deremot; det har också lyckligtvis
länge sedan blifvit afskaffadt tack vare den
allmänt menskliga medlidsamhet, som
kommit till stånd och utvecklats genom en allt
klarare och bestämdare uppfattning af kri-
* Apostelen åter blef slagen med spö eller »stupad med ris» (2 Kor. 11: 24. 25). Det var också olagligt
att använda ofvan nämda bestraffningssätt med gissel på dem, som voro romerska medborgare (jfr Apostlag.
22: 25). Vi hafva oss icke bekant antalet af de slag, som vid en sådan gissling brukade utdelas. De fyrtio,
som omtalas i ■»Acta, Pilati», äro tydligen endast en reminiscens af det judiska bruket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
