Jesu Lif / 1121-1122 (1878) Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Korsfästelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

294. Sarkofag från Jerusalem.

beteende, besegrade omsider till och med
de romerske soldaternes råa och lättsinniga
likgiltighet. Och på centurionen, som
anförde dem, hade det sällsamma skådespelet
utöfvat ett ännu djupare intryck. Då han
nu stod der midt emot korset och såg all
verldens frälsare dö, prisade han Gud och
sade: »sannerligen var denne en rättfärdig
man» — ja, än mer, han tvekade icke att
betyga: »denne man var en Guds son». Till
och med den råa folkhopen, som länge sedan
hunnit besinna sig efter den första
förbittringens hetta och uppbrusning, kunde icke
undertrycka en viss pinsam känsla af
beklämning, då den bevittnade dessa sällsamma
tilldragelser. Det berättas om dem, att de,
då de återvände till Jerusalem, »slogo sig
för sina bröst» under veklagan. Och de hade
väl orsak att så göra! Hvad de nu hade
gjort, då de korsfäst sin frälsare och Herre,
var ju den sista droppen i deras ondskas
öfverflödande mått; den bildade i sjelfva
verket början af slutet för dem.

Och sannerligen, detta skådespel var
ödesdigrare och betydelsefullare, än både de och
äfven vi kunna fatta. Den verldslige
häfdatecknaren, han må för öfrigt vara huru
tviflande som helst, kan svårligen undgå att i
denna tilldragelse se verldshistoriens
medelpunkt. Antingen han tror på Kristus eller
ej, måste han medgifva, att denna nya, efter
Kristus uppkallade religion uppspirat från
det minsta af frökorn till det mägtigaste af
träd, under hvars grenar himmelens foglar
fått bygga sina nästen; att den varit den
lilla sten, som utan händer vardt nedrifven,
men som icke för ty slog i stycken den
hedniska verldsmagtens jettebeläte och växte,
till dess den blef ett stort berg för att
uppfylla hela jorden. Både för den troende och
den icke troende utgör Jesu af Nazareth
korsfästelse gränslinien mellan den gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>