Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Uppståndelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
62. UPPSTÅNDELSEN.
1162
S02. Bethanien med dess omnejd.
dricka något, som är dödande, skäll det icke
skada dem; på sjuka skola de lägga
händerna, och de skola blifva helbregda» (Marc.
16: 15—18).
Dessa sista afskedsord måste hafva
blifvit uttalade någonstädes i den vilda
bergstrakten, som omgifver den lilla byn
Bethanien. Derefter upplyfte vår frälsare sina
händer öfver sina lärjungar och välsignade
dem. Och i det han välsignade dem,
skildes han ifrån dem och uppfor i himmelen;
och en sky tog honom bort ifrån deras åsyn.
Och emellan oss och Jesu synliga
närvaro — emellan oss och den förklarade
frälsaren, som nu sitter på Guds högra hand —
utbreder sig ännu allt jemt denna sky,
skymmande utsigten. Men trons öga kan ge-
nomtränga den; den troende bönens rökelse
kan höja sig öfver den; och välsignelsens
dagg sänker sig genom den ned öfver oss
alla. Ja, fastän vår frälsare visserligen icke
mera är i synlig måtto oss nära, har han
likväl i och genom sin helige ande gifvit oss
en långt innerligare och herligare
förnimmelse af sin närvaro, än vi skulle hafva erfarit,
derest det hade varit oss förunnadt att lefva
med honom i hemmet i Nazareth eller vandra
med honom långs det Galileiska Hafvets
leende stränder. Vi kunna alltid — och
allra helst då vi böja våra knän i den bön,
som han lärt oss bedja till sin och vår
himmelske Fader — vara honom lika nära, som
den företrädesvis älskade lärjungen var, då
han i nattvarden lutade sitt hufvud intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
