Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den icke namngifna högtiden i Joh. 5: 1 och längden af vår frälsares offentliga verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1213 8.
DEN ICKE NAMNGIFNA HÖGTIDEN T Tm* K. 1 „„
»TIDEN I JOH. 6. 1 OCH LÄNGDEN AE EBALSABENS VERKSAMHET. 1214
307. Ädelsten med utskärning, föreställande ett skepp».
då ett enda års lärande — »så fulla af nåd
voro hans läppar» — för honom befans
till-■iäekligt för att åstadkomnia en hel verlds
förnyelse. En härmed öfverensstämmande
tradition tyckes också hafva varit den inom kyrkan
äldsta. Dock uttala Melito, Ireneus och andra
med dem en härifrån alldeles afvikande åsigt.
Särskildt Ireneus angifver såsom en tillförlitlig
arfsagen, som skulle gå tillbaka ända till
Johannes, att vår frälsare vid sin död var
emellan fyrtio och femtio år gammal.
Denna sist nämda arfsägen brukar till stöd
för sig anföra Joh. 8: 57, der det berättas,*
att de otrogne judarne sade till Jesus: »femtio
år hafver du icke ännu, och Abraham hafver
du sett». Den andra traditionen åter om Jesu
offentliga verksamhets inskränkning till ett
enda år eller föga deröfver åberopar sig bland
annat på det bekanta stället hos evangelisten
Lucas (4: 19), der vår frälsare anför och på
sig tillämpar det profetiska ordet hos Jesaja,
ätt Gud hade sändt honom »till att predika
ett nådeligt Herrens år». Dock sakna tydligen
båda dessa skriftställen all bevisande kraft i
det hänseende, hvarom här är fråga. Detta
insågs också tidigt nog; till och med
Hippo-lytus, Irenei egen lärjunge, säger, att vår
frälsare dog vid trettiotre års ålder, och Eusebius,
Theodoretus, Hieronymus och andre instämma
med honom häruti.
H. Browne, en engelsk teologisk författare,
förfäktar i ett hit hörande lärdt arbete, Ordo
Saeclorum (London 1844), den åsigten, —
hvilken, såsom vi hafva sett, redan i Origenes och
den äldsta kyrkliga traditionen haft sin måls-
man, och hvilken i våra dagar åter upptagits
af flere tyske skriftställare på detta område —
att vår frälsares offentliga verksamhet skulle
hafva varit inskränkt till ett år eller något
deröfver. Samme Browne har tillika sinnrikt
uppvisat, att om det enda ordet to pascha
(»påsken») finge utstrykas från Joh. 6: 4, så
skulle äfven denne evangelists framställning
låta sig sammanträngas inom ramen af ett år,
på samma gång de här förekommande högti- 1
derna blefve angifna i regelrätt kronologisk
ordning enligt följande uppställning:
1. Påsk (2: 13)...........mars.
2. Pingst (5: 1)...........maj.
3. Löfhyddohögtiden (6: 4; 7: 2). .september.
4. Tempelinvigningshögtiden (10: 22) december.
5. Korsfästelsens påsk.........mars.
Men denna sålunda föreslagna eliminering
af ordet to’pascha är emellertid absolut
förkastlig af det enkla skäl, att den icke eger
det ringaste stöd för sig i våra bandskrifter.
Gent emot ett sådant förhållande betyder det
nämligen föga, om — såsom Browne verkligen
lyckats uppvisa — en och annan kyrkofader
(en Ireneus, Origenes, Clemens, Tertullianus
m. fl.) vid citerandet af i fråga varande
bibelspråk skulle sakna det förmenta tillägget. Det
torde alltså få blifva dervid, att Johannes
omnämner tre olika påskhögtider. Och om, såsom
vi af åtskilliga skäl hafva funnit sannolikt, det
under Jesu offentliga verksamhets dagar fans
en påsk, vid hvilken vår frälsare icke for upp
till Jerusalem, så måste — allt naturligtvis
under förutsättning af det fjerde evangeliets
äkthet och tillförlitlighet — längden af denna
* Ofvan afbildade jaspis, som eger originalets dubbla storlek, är ett af de ytterst J ^g»^ftt
»ktigt kristna gömmer. Istället för mast och segel står midskepps ett latinskt kors. Utskärningen toide
skrifva sig från början af det fjerde århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
