Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudomliga Smith[1] bäst de vilja. Jag hoppas, att Europas
regeringar ej skola taga mera kunskap om deras parodoxer
än jag.
Ingenting undergräfver så ett folks välstånd,
ingenting störtar det så hastigt i armodets afgrund, som det
riksförderfliga lurendrejeriet. Till dess hämmande kunna
aldrig nog kraftiga utvägar vidtagas. »Lurendrejaren»,
säger den energiske författaren af den förr åberopade
afhandlingen i Stockholms-Posten, »uttränger och qväfver
oförsynt den inhemska industrien; han gör sig till ett
verktyg för det öfverflöd, som nedtrycker handelsvågen,
utarmar landet, försämrar sederna, befordrar vinglerier och
bedrägerier af alla slag». Ja, jag kan ej tänka på dessa
blodsugare utan att känna mina ådror brinna af harm.
Straffen! straffen, regenter, dessa menniskoslägtets
missfoster! jag förlåter mördaren, jag förlåter mordbrännaren,
jag förlåter myntförfalskaren — men lurendrejaren, men
detta vilddjur i menniskoskepnad, som går omkring, lik
en smilande leopard för att inpraktisera allt, hvad utländskt
han finna kan, — jag skulle förlåta honom? Nej förr
skall denna tunga fastna vid min gom, förr skall denna
hand förkolna, än jag skall upphöra att högljudt förbanna
honom, att med en penna af eld nedkalla hämdens åska
på hans hjessa! »Jag vet», må jag utropa med den
nyssnämnde författaren, »att mitt tänkesätt och mina uttryck
skola synas öfverdrifna; men den rätta kärleken till
konung och fädernesland var ännu aldrig kall».
Förlåten mig, gunstige läsare, detta utbrott af min
känsla. Jag hatar äfven så mycket som ni vårt vanliga
deklamatoriska bevisningssätt; jag tror äfven så fast som ni, att
en god sak icke behöfver konvulsiviska förfäktare; men
hvilken af eder kunde någonsin utan hetta skrifva om en
statsplåga af sådan egenskap som lurendrejeriet? Jag
skulle vara lugnare, om jag blott insåge något medel, af
hvad beskaffenhet som helst, att alldeles förqväfva detta
onda. Men hvart jag vänder mina ögon, ser jag de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
