Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dubbla misären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristen ideologi vilken innebar kamp mot de ”otrogna”.
I de flesta länder på Balkan hade kyrkan aldrig ställts inför det
avgörande provet. Det hade blivit krig; härarna hade vandrat fram
och åter och så var man erövrad. Men i Albanien hade kriget mot
osmanerna utvecklats till ett nationellt krig. Ett långvarigt och bittert
krig; då hade kyrkan avmystifierats. Ty när kyrkan under detta krig
icke förmådde ta ställning (ett ställningstagande som var den
omöjligt) då förlorade religionen sitt grepp över folket och de kunde lika
gärna byta till en ekonomiskt mer lönsam religion. Kyrkan blev
representant för obskurantism och utsugning.
Varken då eller senare kom någon av de religiösa institutionerna
att bli bärare av någon nationell eller socialt progressiv ideologi.
Detta är viktigt att komma ihåg; det ger bakgrunden till den lätthet
med vilken den anti-klerikala politiken kunde genomföras under
nittonhundrasextiotalet.
(Observera att situationen i Nordvästeuropa var annorlunda. Där
blev kyrkan ett instrument för de historiskt progressiva enväldena;
där förklädde sig sociala rörelser i religiös dräkt — från Thomas
Münzer till svenska frikyrkor. Denna historiska olikhet är politiskt
betydelsefull även i dag.)
Det osmanska väldet utbredde sig över Europa och Asien. Men
samtidigt sönderföll dess sociala organisation. Dess styrka hade varit
den effektiva byråkratins. Den militär-feodala despotin med
tjänste-förläningar, enhetlig kommandostruktur och en vältränad armé var
i stånd att lägga under sig rike efter rike och omfördela jordägandet
så att det tjänade den osmanska feodalklassen som kollektiv.
Handelsvägarna var bättre — och framförallt säkrare — än dem
i Västeuropa. Osmanerna ville inte förhindra handeln; de ville tjäna
på den. Om de osmanska herrarna inte var överdrivet
kulturintres-serade så var de heller inte fanatiska. De brände inga häxor, de
förföljde inga religioner. De västeuropeiska kristna upprördes över att
osmanerna tog ut en extra skatt av de icke troende — de kristna, de
judiska — men osmanerna tände inga kättarbål. Till tryggheten och
säkerheten inom det osmanska väldet flydde förföljda religiösa
minoriteter från Västeuropa.
Men denna effektiva och vidsynta feodala militärdespoti
upplöstes av sina inre spänningar. Den härskande klassen sökte ständigt
omvandla tjänsteförläningarna till verkliga förläningar. Därmed
tycktes de säkra sin egen makt; de undergrävde dock själva hörn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
