- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
7

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att en mormor inte alltid kan finna sig i det under
tystnad, tror jag hvarenda kvinna i mitt predikament
begriper —–––-Ja, med ett ord — världen kunde vara
så skön! Men! ’
Nog är det besynnerligt och hårdt för oss kvinnor,
att hela vårt lif ska vara beroende af men eller män.
Stafvade med e eller ä så är de lika tröttsamma!
För öfrigt så undrar jag just, hvar de skulle ha
fått sina barn ifrån, om inte jag funnits till!?
Därför så tycker jag värkligen att–––– —
Men det var sannt, det, det var om det litterära
jag skulle tala.
Det minsta en människa kan begära, när hon vill
kämpa för en stor idée med hela sin själ, är väl att bli
ordentligt motsagd?
Hur ska hon eljest komma åt att känna sig vara
en insatts, och det var en insatts jag ville bli.
»Jag tycker», sa nu Maja, som är 18 år, har burrigt
hår och rosiga kinder och ser ut som ett gammalt
porträtt, »att det är sa bra som det är!»
Men det var ingenting att rätta sig efter.
Hon har aldrig förr varit utom hemmet, ett fattigt
lappländskt prästhus, och kan således inte veta, att det
aldrig är bra som det är.
Litet senare kastade jag kappan på mig och
kvistade i väg till Beda, min yngsta, gift med handelsman,
för att få höra hennes tanke om saken.
Ja, inte vill jag säga något ondt om mina mågar
— det tror jag ingen enda svärmor vill, om de bara inte
blir tvungna — men så mycket kan jag ändå säga, att jag
är glad, att det inte föll någon af dem in att fria till
mig, när jag var ung, ty då hade de fått sig en korg,
och det en riktig. Kronofogden är så vacker, och så
bara vacker, att man vill klistra upp honom på en
karamell — men inte är det platsen för en äkta man, och
livad Axel, Bedas man, angår, så har jag inte än i dag
lyckats leta ut, livad hon såg för rart i den där stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free