- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
16

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förföra, vare sig fördärfvade gamlingar eller oskyldiga
ungdomar, med sina nakna ben!
Ja, jag tror nog, att det vilda och tragiska ligger
för min naturell, fast jag råkat komma på orätt plats
här i världen —jag, som så mången annan.
Ibland, när jag vill ha en riktig ljujiig stund,
smyger jag mig in i förmaket, där jag klädt om hela
möblen med det honorar den för mycket rara förläggaren
var så innerligt god och gaf mig för rakt ingenting,
och säger, medan jag sakta gungar upp och ned:
»Nu sitter du »I Stockholm», Lovisa lilla!»
Det är en otroligt ljuflig förnimmelse!’
Också begriper jag inte att inte hvarenda
människa blir författare — för förnimmelsernas skull!
Jag kan inte beskrifva, med hvilken särskildt
högtidlig känsla jag i dag fattat pannan.
Jag sitter nämligen vid Ruffens gamla
kontors-pulpet och skrifver; vid hans första och hittills enda
pulpet, som jag under alla dessa år betraktat med en
sådan oändlig vördnad och som jag förskaffat mig på
så värkligen ansträngande sätt genom att själf ropa in
den i största smyg på vår egen bodauksjon, fast Ruffen
påstod, att den var för hög och skranglig!
Auksjonsförrättaren, en gammal räf, dyrkade
oupphörligt upp mig med 10-öringar.
Jag dyrkade upp honom igen med 25 öringar, och
så höll vi på att dyrka upp hvarann, till dess vi var
uppe i fem och tjugo, då klubban ändtligen föll till min
favör, som väl var, ty jag var halfkväfd af förargelse
och hetta, där jag satt gömd bakom en tunna, för att
inte tala om, att våta, sammanpackade bondrockar i ett
hett rum inte är särdeles angenäma som luktdynor
betraktade.
Sedan visade det sig, att det var Ruffen som
gifvit auksjonsförrättaren i uppdrag att ropa.
Pulpeten skulle bli en julklapp åt mig — en
öfverraskning, kan tänka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free